slutamedcipralexbloggen

Har varit på KBT idag.



Jag tyckte om henne. Hon var pensionär som jobbade lite fortfarande för att hon ville.


Hon utstrålade lugn och styrka och hon lyssnade på mig. Vi får väl se.





Jag berättade fula hemligheter för henne, men inte alla. Jag har många.

Vem är du? Du måste svara.

Förändringar i mina drömmar på sista tiden, drömmer jobbiga saker, att folk är emot mig, pratar illa om mig.

Jag förstorar upp varenda liten sak. Mitt styrelsejobb har satt mig i situationer där jag måst möta besvikna och ledsna människor, vi ordnade danskurser, stora, mycket jobb, workshops och grejer, folk från många länder kom, flera hundra, nästan alla var nöjda utom några få tjejer som inte fick vad de ville ha och vi kunde inte hjälpa dem eller ge dem pengar tillbaka, hade inte råd med det, och jag kunde inte hantera det.

Jag överreagerar och klarar inte av att jag har del i deras besvikelse, det förföljer mig.

Och jag har sårat en människa jag älskar, jag har svikit honom och jag ser smärtan i hans ögon och det är mitt fel, jag har orsakat det och jag känner mig som om jag vill gräva ner mig av skam och ånger.



Jag måste skriva dessa saker.



Det har varit åt helvete denna vår, jag vet inte om det har med medicin att göra men det har hänt så mycket skit.




I mig finns mest bara förakt för mig själv, skam, trötthet.

skriver på mobilen.

mm


Jag funderar på att höja dosen.


Det är så fel men jag orkar inte må dåligt, jag är så trött på det. Jag är så innerligt trött på glädjelöshet och rädsla och stelhet. Jag vet inte om det är därför i och för dig, eller stelheten vet jag för det är tydligt, blyg är jag, som förr, men glädjelösheten de senaste månaderna kan också bero på omständigheter och alkohol.






Jag är så fast.







............................



Jag vet inte vad jag ska med mitt liv, funderar över stora saker, vet inte hur. Vill inte jobba kvar. Min kropp är söndrig och jag orkar inte dansa så mycket. Orkar inget, vill bara sova och sova. Orkar inte.

Jag har gått sönder. Jag funkar inte på jobbet, har stannat hemma nu. Jag kan inte göra något.

Ok ja det har gått åt hellskotta.




Det har varit obehagliga veckor. 7 mg är just nu omöjligt.


Det är en massa annat också. Han som varit min bästa vän det senaste året har avbrutit kontakten med mig. Det är otroligt tomt. Det finns fler människor i mitt liv och jag är inte ensam men han har varit den absolut viktigaste och jag älskar honom.

Jag tror att jag har ganska allvarliga alkoholproblem.

Jag förstår inte min beroendehjärna. Jag är precis som min pappa.


Min jobbsituation kommer att ändras väldigt mycket snart. Min inkomst kommer att halveras. Jag är oändligt trött på vikariat, osäkerhet, plötsliga omändringar på jobbet. Det känns som att bli bollad och lekt med och jag gör allt för att göra mitt jobb bra men hur ska jag kunna det när mina arbetsuppgifter och min arbetsplats hela tiden ändras, jag hinner ju för 17 aldrig rota mig eller lära mig på riktigt.



Jag är annorlunda också, mer blyg och rädd och orolig. Tror det beror på att jag äter lägre dos än någonsin.

Vem vill ha stolthet när man kan få den man vill ha?

Vad ska jag med värdighet när jag kan ha det bra?

Integritet, vad har den nånsin gjort för mig?

Och tryggheten byter jag med glädje ut mot dig

Jag försöker ge mig på 7 mg men det går inte så bra. Gick i tre dagar, sen fick jag totalångest och höjde och mådde bra igen.



Det blir väl som det brukar.





Jag är dålig på dansen just nu. Jag övar inte, gör bara styrelsegrejs.

Det är kul dock.

Jo jag tänker att jag ska uppdatera men jag har inte så mycket att skriva om Cipralex och jag vill inte lika mycket längre skriva om vad som händer i mitt liv. Det händer mycket.

Jag tror det är en bekräftelsegrej. Jag skrev innan för behov av bekräftelse eller av att synas på något sätt men nu får jag så mycket bekräftelse och uppmärksamhet och känner inte behov av det på samma vis.

Jag har fått styrelseuppdrag i en förening som tar massor av tid och kraft men är jättekul.


Jag är typ chef på mitt jobb. (!!!!!!!!!!!!!!!!!!!) (eller arbetsledare typ) (för jag är bäst) ( 3000 kr löneförhöjning, underbart)


Jag är förälskad. Tyvärr i två personer. Det funkar inte. Öppna förhållanden, nu har jag testat det, det blev soppa och tårar. Jag ska försöka ha en av dem som min vän och en av dem som min kärlekspartner men vi får se om det går att reda ut.

(Han är så fin, så himla mycket snällare än jag trodde han var från början, och dessutom så underbart smart och verbal, älskar när han pratar, och insiktsfull är han och öppensinnad och lagar fantastisk mat till mig, sen dricker han alldeles för mycket och det kommer bli svårt med det för det gör ju jag också men just nu är det så fint)



Jag är på 8 mg cipralex och jag är blygare än förr och rodnar lättare. Mer känslig. Tycker inte om det, det är obehagligt. Men det är väl jag som kommer fram antar jag och det är väl det jag vill....

SSRI orsakar lungproblem hos nyfödda

Artikel i Sydsvenskan.


Det var inte så längesen jag pratade med en läkare om att jag inte vill äta SSRI bland annat för att jag vill ha barn någon gång. Läkaren sa att det inte påverkar barnet i magen och det är ingen anledning till att sluta.



Jag är på 8 mg.


!



Jag är klart mer orolig och mer nojig och mer blyg. Det är jobbigt. Jag hatar blygheten. Den binder fast mig. Jag rodnar oftare. Hatar att rodna i jobbsituationer.



Min fläck vid ögat var inte farlig sa doktorn. Inte cancer alltså.

Jag fattar inte var bloggläsare kommer ifrån när jag inte skriver något.




Jag lyckades inte med 7,5 såklart, jag har ju knappt hamnat stablit på 8 än. 7,5 blev så för att jag inte haft någon juice hemma att blanda mina 3 droppar i så jag har istället för en 5 mg-tablett och 3 mg flytande tagit en och en halv tablett i några dagar.


Det blev spännande med känslostormar och konstigheter men jag höjde rätt snabbt igen. Tre dagar tog jag nog 7,5.

Jag rodnar lättare än förr och är blygare med. Jag hatar det.


Det har varit julfirande. Jag har inte så mycket att säga om det. Min familj är inte hel men det är ju inget unikt. Jag var tomte, det var kul. Femåringen fattade aldrig att det var jag. Jag var en bra tomte.






Jag har en hudfärgad torr fläck ovanför mitt ögonbyn, den har suttit där i några månader. Jag har pillat på den och tänkt att jag bör kolla den hos någon doktor för den liknar lite vissa varningsbilder för "farliga prickar". Jag visade den för mamma och hon sa att den ser exakt ut som basailom, som hon har själv och många av mina släktingar med. Det är den minst farliga typen av hudcancer. Man kan inte dö av det men det måste tas bort.

Nu vet jag ju inte om det är det, och om det är det så är det väl bara att plocka bort den och hålla sig undan solen i framtiden... men det gav mig skräck för framtiden. Att sönderfallet har börjat. Om jag får ofarlig hudcancer vid 30 års ålder när det är ovanligt kan jag ju få farlig hudcancer. Jag vet att det är onödigt att oroa sig och tänka på sånt men känslan ändå det gav mig... jag kommer såklart att gå sönder och dö precis som alla andra. Någon gång kommer jag tyna bort i någon sjukdom.

7,5.

Jaja jag vet.

Men det finns ju ingen mening med det här.






Det mesta är som vanligt.


Fast jag har inga pengar, vilket är ganska konstigt eftersom jag jobbar mer än någonsin. Sparpengarna jag haft är slut och CSN skickar räkningar på 5000 kr.

Försöker 8 mg. Det var jobbigt förra veckan, yrsel och så. Tog 9 igen, men 8 idag. Ska försöka varannan dag tills det blir för jobbigt.






Jag sa "ibland undrar jag om du ens tycker om mig", han svarade "ok?". Jag sa "ja för om du inte gör det så är det inte så bra att vi har sex", han "ok".

Sen inget mer. SKITKONSTIGT.

Jag fattar inte.