jul

Hemma igen., äntligen! Stressad känner jag mig av att vara borta i tre dagar. Hon har ingen ro den ungen sa pappa och det har han rätt i, jag hade verkligen ingen ro nu i jul.

Men det har varit ok. Har lekt med min fyraårige halvbror en massa och det har varit så roligt. Han brukade vara så blyg för mig eftersom vi inte träffas så ofta men det har gått över verkar det som.





Min familj ger mig dåligt samvete för någonting....att jag inte är där så ofta. Att jag inte....tar hand om dem.





Jag ska vänta åtminstone till mitten av januari innan jag ger mig på 9 mg av cipralexen. Kanske längre men jag tror inte det ändå. Det är stabilt nu. Ibland får jag lite yrsel och så men jag vet inte om det är medicinen. Den yrseln jag får av medicinen känns på ett speciellt sätt, och ibland får jag annan yrsel som kan bero på en massa andra saker.












....prickprickprick.

Ok jag vet, jag har inga bilder eller så, om man läser här så är det för att man vill veta vad som händer i mitt liv...jag orkar inte göra med med denna blogggggg än så.

mitt bidrag till prata om det

Tänker på det här med prata om det-grejen, som är viktig, jag har saker jag kan berätta där också.


Två saker, men den enda kan jag inte.... riktigt. Den andra...det var på studentkårens första fest för de nya, jag blev uppraggad av en kille som hette Steven. Han var från USA. Jag följde med honom hem i taxi. Vi hånglade en massa.


Vi hade sex i ett rum som var mörkt. Plötsligt märkte jag att det var en till i rummet. Han hade en kompis där som jag inte vetat om. Jag var full. Kompisen började också ta på mig och när jag protesterade fortsatte han ändå. Han hade sex med mig också och höll fast mig. När jag började gråta slutade de. Jag var rädd. Jag var jättefull. Jag insåg då, när de fortsatte fast jag sa nej, att de kunde skada mig.


Steven ringde en taxi och jag åkte hem. Sen ringde han mig flera gånger och ville träffas igen fast jag sa nej nej nej varenda gång. Kompisen log och hälsade på mig varenda gång vi möttes i skolan sen. De fattade inte. Steven bad om ursäkt när jag träffade på honom, han förklarade sig med att that's the way we do it in the US.


Jag var fruktansvärt arg efteråt. Inte rädd men arg.


Det här var ungefär fyra år sen. Jag tyckte aldrig det fanns någon mening med att anmäla det som hände. Jag visste inte ens om det ändå var mitt eget fel eftersom jag följde med.

idioter

Hej Internet.


Jag är osynlig för min chef. Jag fattar inte varför. Jag hamnade i konstigheter med chefen på mitt förra jobb, ingen jag jobbade med fattade varför, jag fattade inte varför och nu har jag upptäckt att jag inte är med på nya chefens maillista och att jag därför missat en massa information, jag fick ingen julklapp fast alla andra på jobbet fick det och min lönehöjning som jag blivit lovad har inte betalats ut. Min gamla lön står fortfarande kvar. Jag fattar ingenting.

Dessutom, förra veckan  när det var snöstorm och bussarna ställdes in, skolorna stängde, och alla åkte hem så länge det gick att köra så fick inte jag lov att åka hem. Alla andra fick ta kompledigt men jag fick ta tjänstledigt utan lön. Jag var tvungen att åka för att inte behöva stanna kvar hela natten, precis som de andra.


Jag fattar faktiskt inte ett dugg av det, det är obegripligt. Jag har inte gjort något fel eller konstigt!! Jag gör mitt jobb bra! Folk gillar mig. Men inte cheferna.

sssssadsaascfafc

Hjälp.


Lite fel ändå nåt. Hjälp.


Ångest, jag vet ju aldrig vad det beror på, om det är jag eller tabletter eller vad.



Igår på dans ville alla dansa med mig. Jag fick inte sitta en enda dans. Det har inte hänt förr.









ont där

AJAJAJAJAJAJAJAJAJAAAAAAAAJ jag har urinvägsinfektion!!! Det gör så ONT, som en piprensare indränkt i bensin som dras upp och ner i urinröret och petar runt inne i urinblåsan med den vassa ståltrådsänden och jag kryper ihop i sängen och bölar lite.



Har inte varit hos doktor, det är söndag ju. Man kan inte belasta Malmös överfulla akutmottagning där folk ligger och dör i korridorerna med lite bakterier. Och jag har furadantin hemma kvar från nån annan gång, det är vad jag kommer få om jag går till doktor så jag kan lika gärna käka upp de här och se om det hjälper, fast det är bara för två dagar.



Tranbärsdricka. Värktabletter. Det ordnar sig nog. Fick en voltaren av en och somnade och sov och sov. Gör man det av voltaren?













Jag har sköna dagar annars nu, med bara lite cipralexskumheter, och lite ångest över att jag inte får tillräckligt med lön av att jobba halvtid. Lite annat kanske med. Jag har börjat umgås mycket med en på min danskurs och han...är.....fin. Också. Han är dessutom helt normal och frisk och tumörlös och lika gammal som jag. Likadan som jag. Vi tycker lika om allt och har samma humor. Det är oroväckande enkelt att stanna kvar hela helgen i hans lägenhet. StoppSTOPP sa jag först, jag har precis varit i det här och det här med den här andra och han sa nejnej jag har också precis kommit ur ett förhållande men vi kan ju dansa lite....så vi dansar och dansar. Och skrattar en massa.







....prickprickprick.




Dagen efter att jag skrivit det där fick jag en massa yrsel och hade det i två dagar. Tog extra droppe, 1 mg igårkväll. Ingen yrsel idag.


Är superförkyld.





















"Jag tror jag är kär i dig" säger nu ännu en. Något har hänt med mig. De faller en efter en. Jag måste vara fruktansvärt charmig och attraktiv. Snart får jag hybris.


glädje

JAG ÄR FORTFARANDE PÅ 10 MG OCH MÅR BRA!!!!!!!!!!!!



Det känns nästan lite fel att skriva här hur glad jag är och hur bra jag mår, jag skulle ju trappa ner och må skit och skriva om det...


Jag mår bra. Jag har lyckats komma till 10 mg. Det är en sån framgång!!


Det är kanske därför jag är så glad som jag är då? Kanske hade jag inte fått såna lyckorus av dansen som jag får nu om jag ätit 15 mg? Ingen aning.


















framgång ändå



Den här artikeln tyckte jag om, om en man som kollapsar och hamnar på psykakuten. Jag tycker om att den skrivs och att den förklarar hur sånt där sker. Hur kroppen och psyket ger upp.





Jag ligger fortfarande stabilt på 10 mg, vilket är fantastiskt!! Så låg dos har jag inte ätit på....jag vet inte. Inte sen jag började med det tror jag. Jag åt 20 mg i flera år. Nu ligger jag på 10. Det måste ju innebära att att det också går att gå ner till....5. Och 0. Noll mg. Någon gång i framtiden.







RSS 2.0