slutamedcipralexbloggen

Ok...







Cipralexyrsel. 10 mg. Jag är nog nere på 10 mg nu. Inte helt stabilt dock. Men jag mår rätt bra.



Kommer detta ta fem år? Tre år? Kommer det att gå? Kommer jag att slippa? Kommer jag att kunna vara normal utan kemisk tillförsel? Är min hjärna permanent skadad?



........



Han är nu borta från min msn.

Vad snabbt man kan dansa. Vad snabbt jag kan dansa!!!

Vilken energi det ger! Ingen sömn knappt, men massor av energi från den där glädjen.

Drömde att jag var tillfångatagen av en galen kvinna som tog min medicin och min bebis och grävde ner. Och jag var fast hos henne i några dagar och försökte vänta tills hon somnade så att jag kunde rädda min bebis som levde under jorden i någon sorts dvala.

Och jag lyckades till slut gräva upp bebisen som nästan var död och jag grävde upp medicinen också men insåg att jag varit där i flera dagar och inte tagit den och inte fått några utsättningssymptom så jag tog bebisen och lämnade medicinen och rymde genom fönstret. 




Hm ja det var grävjord inne i huset.





Har huvudvärk.







Ska dansa ikväll, på uteställe. Pris för bäst klädda kommer jag inte att vinna. Det gör inget.


Frisyren måste jag försöka fixa. Jag kan inte. Det är så många tjejer som är så bra på det, rolls och curls och waves och tjusiga snurrigheter och blommor och klämmor och så dessutom skitsnygga klänningar och så flyger de över golvet och är totalt bara smashing wow skönhet.

Just nu känns cipralexen stabil igen.







Jag har dansat tango. Vilken grej! Det var en som lärde mig litegrann grunder och jag var ju bra på det! Roligt! Hett! Spännande! När det gäller dans har jag förstått att jag är en bra följare. Jag är inte särskilt bra på improvisationer och sånt men jag är bra på att följa en förare och svara. Det är det som är det roligaste med själva dansandet också, att få det att flyta och att partners minsta lilla rörelse blir till en rörelse hos mig.



Tango känns som motsattsen till lindy. Tango känns otroligt allvarligt och lindyhopdansare skrattar och ler hela tiden. Jag har tänkt på det när jag kollat på bilder från de olika danstillfällena jag varit på, det är en förening som tar en massa bilder och lägger dem på facebook, alla, precis alla ser så glada ut.


...

Han är faktiskt borta, det verkar så. Ingen kontakt. Inga små sms. Eller någonting. Jag försöker komma på sätt att få det att inte vara så men det finns inga, han har bett mig att inte höra av mig, han har sagt att det är såhär nu, det finns inget att göra och jag kan ju inte åka hem till honom och banka på dörren och kräva att få vara där.



Tänk om jag inte haft dansen! Tänk om jag inte haft massvis av danstillfällen att se fram emot och alla de människor jag har träffat nu, allt roligt. Vad skulle jag då fantisera om och längta efter och vara glad av? Då hade jag inte varit glad. Jag vet ju det, för så var det innan. Jag tjatar med alla om det här dansandet men herregud, det har förändrat mitt liv, det har förändrat hela mig!

Nu är jag sjuk igen, fick feber igår och ont i halsen.

Har sovit hela dagen. Jag vill inte sjukanmäla mig tilll imorgon men antar att jag måste det, jag orkar ju inte jobba såhär. Vill inte sjukanmäla mig för att jag varit sjuk tre måndagar i rad och jag antar att de börjar undra vad jag håller på med på helgerna.



Har missat en danskväll i Köpenhamn och sista kurstillfället på en av kurserna. Det stör mig.





Jag saknar honom. Massor. Hade ett samtal med honom igår, vi skulle inte ringa men gjorde det iallafall och allt blev bara fel. Sårade känslor och ont. Försök till att skydda sig gör rösten hård. Bara fel. Finns ingen anledning till sånt men det blev så ändå.

Han är på min msnlista och jag sitter och stirrar på namnet där och skriver inget. Han vill bryta kontakten helt och jag vill absolut inte det. Varför tar han inte bort mig från msn?










Äter just nu varannan dag 10 mg och varannan 11 mg. Det funkar bra men har märkt överkänslighet, eller överkänslosamhet, både gråt och ledsenhet och glädje. Det är bra egentligen. Kommer ihåg det från andra gånger jag försökt sänka också.

Är också mer rädd för folk. Det är däremot absolut inte bra. Fysiskt rädd ibland när en människa går emot mig. Så himla konstigt. Men bara ibland.

10 mg går inte.

Han har gjort att jag vill ha kärlek. Det här med honom har varit omtumlande. Hans värme och energi, hans...kärlek, det var så mycket. Är så mycket. Men det är svårt ju för honom också såklart, jag fattar det.


Nu spyr jag visst här igen. (Inte bokstavligt, bara bokstäver (hahaha))

Vilken hemsk hemsk hemsk dag.



Tog extra droppe. Det blev sådär...konstigt konstigt. Definitivt cipralex denna gång. Yrsel, massa yrsel, is under huden och människoskräck och....konstighet. Felkänsla.

Så. Tog droppen. Om jag nu äter 10 mg så länge jag står ut och när det här händer tar jag 11 mg som idag, och sen äter jag 10 igen, då borde ju perioderna bli längre och längre? Eller?




Och. Jag måste sluta skriva här om sånt som händer, annat....det blir så konstigt. Jag är lämnad igen av honom jävla .... jag orkar inte med det.


"För min skull"



Det är väl lika bra, "det är bättre att vi avslutar det nu än sen när det blir mycket värre, när det tar slut genom att jag dör eller du kommer på att du vill ha barn" säger han jävla puckot. (Han är inget pucko)



Jag vill ju vara med honom!!!! Jag vill ju vara med honom och jag vet att han vill vara med mig också. Jag borde inte skriva dessa saker här för allt går ju hela tiden upp och ner, jag borde inte spy ur mig sånt här skit.



JAG ÄR SÅ TRÖTT PÅ ATT ALLA FÖRHÅLLANDEN JAG HAR GÅR SÖNDER OCH GÅR SÖNDER OCH GÅR SÖNDER OCH GÅR SÖNDER, VAD KAN DET ALDRIG HÅLLA FÖR, INTE ENS NÄR VI BÅDA ÄR KÄRA OCH I VARANDRA HÅLLER DET HELVETES JÄVLA SKIT


jag har fått ett jobb till idag också, på en skola.

Det var inte cipralex, det var maginfluensa.


Jag åkte ju och dansade fast jag inte mådde bra, undrar hur många jag smittat? Kom hem sen och kände att det verkligen var fel något i min kropp och sen blev det...maginfluensa.

Bättre idag men inte bra. Ingen feber men BLÖÖÖÖÖÖÖ jag skulle ju till Göteborg och dansa!!

Jag vet inte om det är sänkningen men mår inte bra.



Låtsas att jag gör det dock, eller försöker ignorera. Jag vet inte om det är cipralexen som gör det, jag är inte yr och det brukar vara det första som jag känner av. Däremot mår jag illa och har en mage som inte funkar och har ont i kroppen.






Jag längtar efter honom. Herr F då. Han är hemma hos sig och jag är hos mig. Jag vill sova i hans famn. Han har en bra famn. Han har en hjärntumör. Jag har alltså nu blivit förälskad i en man som är 19 år äldre än jag OCH HAR EN HJÄRNTUMÖR. Grattis till mitt val av partner. Idag har han påbörjat en ny cellgiftsbehandling och är trött.

Det är en godartad tumör men det är ändå en tumör och den sitter i hjärnan och går inte att operera bort och den växer och den kommer att döda honom någon gång. Han säger att han tänker leva minst 20 år till.

Jag borde säkert ha sprungit när jag fick veta det. Eller nej. Jag vet att jag inte alls bör ha sprungit förresten. Än så länge tänker jag absolut inte springa. Jag tänker fortsätta njuta av denna kärleksfulla, varma, fruktansvärt sexiga (jag vill slita av honom kläderna så fort jag ser honom), glada, starka, bitchiga man.

Han är bitchig. Jag är mesblyg. Han är gåpåig och talar om precis vad han tycker. Folk stör sig på honom. Jag älskar det.



Hans ögon är grå. Han har vackra linjer runt dem.

Ja det är så skönt just nu. Jag vill bara ha honom hos mig. Jag vill bara ligga på hans bröst och lukta på honom och prata med honom och skratta en massa. Eller prata allvar. Vi pratar ganska mycket allvar. Det finns mycket allvar i hans liv.

Jag tror att det finns ett slut på det, jag tror inte vi kommer hålla ihop resten av livet men just nu tänker jag bara väva in mig i honom känna hur fantastiskt det är.


Dag två med bara 10 mg, har inte märkt något alls än.

Jag skrev ju aldrig det, jag trodde jag skrev det, att han kom tillbaka. Två dagar gick och sen fick jag ett sms och en halvtimme senare var jag på väg till honom.


Nu har jag honom, herr F, han är min. Han är fin. Han är så fin.


Jag har dansat i Stockholm nu i helgen och det var underbart, totalt underbart. Haft lektioner med proffessionella lärare, såna som upphäver alla lagar om hur en kropp kan röra sig, elle snarare hur två kroppar kan röra sig tillsammans.

Hade inte tid med något mer i Stockholm än dans, synd, för det var längesen jag var där.




Har sänkt idag. Eller jag har iallafall hoppat över 1 mg-droppen idag. Tog bara 10 mg alltså. Vi får se hur det blir med det.