slutamedcipralexbloggen

Han gick. Han gick. Det skulle han inte. För att han vill mer än jag och han vill inte vänta på att jag ska vela färdigt. Han är den första jag träffat som verkligen.... sagt nu räcker det, jag går.

Jag ville ju...vara med honom. Jag är för rädd säger han, för nervös för vad folk ska tycka, för rädd att släppa in honom i mitt liv, han vill inte vänta. Han gick.

Och nu behöver jag inte fundera mer på det för nu blev jag dumpad.

Jepp.

Mår bra igen.


Var på dans ensam igår men blev inte ensam där, där var folk från kurserna som ville umgås och prata och dansa och det var så bra. Inget kontigt beteende, ingen onormal blyghet.

Hur ska jag hantera nu att den här mannen som jag tillbringat hela helgen med är...inte som jag är van vid.


Vi har pratat och promenerat och lagat mat och skrattat en massa och jag tittar in i hans ögon och det kittlar i hela mig och jag kan inte sluta le, och jag låg i soffan med honom och var glad så att jag började gråta av det. Det är galet, det är mycket mycket likt förälskelse det här. Men han är alltså 19 år äldre än jag. Och folk gillar det inte. En enda person som jag berättat det för har sagt wow vad kul, alla andra har undrat vad jag håller på med. Folk blir oroliga för min skull trots att jag tror att denna man är den mest kärleksfulla, stabila och trygga jag...dejtat någonsin. (Förutom Igge, Igge är ju en ängel)

Tre veckor har vi känt varandra och det är inte länge och jag vet inte alls vad som händer med det.

Det har nog kommit nu, cipralexsänkningsföljder.

Rädslan, det där att inte kunna vara avslappnad. Jag har hållit mig undan och varit tyst ett tag. Och ledsen blir jag.


Just nu är det också nåt i min kropp som inte är bra. Jag har ont överallt, framför allt i benen, och jag orkar inget. Kan vara en bacill.





Jo jag har träffat en man och omständigheterna runt det gör mig också så orolig. Alla dessa komplicerade förhållanden och karlar....

Det är en man denna gång, ingen liten pojke.

Jag har ägnat mig åt lite dejting. Dejtning. Men en man. Han heter F. Herr F. Han är inte lika gammal som jag. Igår drack jag en hel flaska vin och är bakfull idag. Cipralexen går ok. Jag vill inte vara i ett förhållande, jag trivs bra med mitt singelliv och egentligen stör herr F väldigt mycket min balans. Hur ska jag kunna stå upp för detta? Jag är mycket feg. Han är inte lika gammal som jag.

Hej bättre nu.


Tråkblogg. Om jag berättat här vad som verkligen händer i mitt liv hade det blivit värsta bästa bloggen.




BARA SÅ DU VET MEN JAG KAN INTE BERÄTTA HEMLIT HEMLIT.

Det har börjat bli jobbigt. Jag mår inte bra. Jag är yr. Jag mår inte bra. Jag har ont i kroppen, under huden.


Jag mår illa med framför allt. Hemma från jobbet idag. Vill bara sova.

Skrev jag att jag spydde?

Nej. I fredags morse var juicen slut och jag blandade dropparna i lite vatten, svalde dem och stod i några sekunder och försökte hantera den där smaken, sen kräktes jag upp hela frukosten plus medicin på golvet och missade bussen och kom försent till jobbet.


Jag tog två 5 mg-tabletter sen för att det inte skulle bli fel, jag vet inte hur många mg av dropparna som stannade kvar inuti mig...antagligen inga. Men jag märkte inte av något av det.


Nu har jag ändrat på det lite, tar nu 10 mg i tablettform, plus 1 mg i droppform, en droppe.


För att undvika spyor.




Har varit mycket trött i helgen. Varit hemma hos min syster, burit och burit runt på hennes underbara lilla pyttemänniska, varit lite hos mamma och träffat mannen som krossade mitt hjärta.


Han jag var tillsammans med för längelänglängesen, sex år sen? Jag vet inte. Han är iallafall missbrukare av diverse och mitt liv var totalt sjukt när jag var med honom i två år.


Han ringde mig och frågade om jag ville komma. Jag gick dit. En förvirrad heroinpåverkad tjej satt i hans soffa, han själv var också förvirrad men påverkad av något annat, en joint sa han, jag vet inte. Han kedjerökte och jag försökte prata med honom en stund men han gick inte att föra ett normalt samtal med och jag gick igen.

En lapp på hans bord där det stod du är en jävla idiot, dra åt helvete hälsningar ida och tabletter överallt, smuts och skit och aska, matrester utslängd överallt, rök så det inte gick att andas.


Jag vet inte vad jag skulle dit för, var nyfiken på hur det var med honom antar jag. Det gjorde mig ledsen att se att han är så söndrig, att han är likadan fortfarande.

Jag vet att han kan vara rolig, trevlig och smart. Men undrar hur mycket av det som finns kvar. Min stora skräck när vi var tillsammans var att han skulle dö, att jag skulle komma hem och han skulle ligga död med en spruta i armen. Jag är fortfarande rädd att han ska dö. Han kommer ju att göra det snart såklart.



Jag har varit så arg på honom i många år över allt han utsatte mig för men nu är jag bara ledsen över det. Över honom. Alltihopa.


Jag kunde varit lika illa däran som han är, jag vet det.