Vad du än gör med mig nu

Ok ja det har gått åt hellskotta.




Det har varit obehagliga veckor. 7 mg är just nu omöjligt.


Det är en massa annat också. Han som varit min bästa vän det senaste året har avbrutit kontakten med mig. Det är otroligt tomt. Det finns fler människor i mitt liv och jag är inte ensam men han har varit den absolut viktigaste och jag älskar honom.

Jag tror att jag har ganska allvarliga alkoholproblem.

Jag förstår inte min beroendehjärna. Jag är precis som min pappa.


Min jobbsituation kommer att ändras väldigt mycket snart. Min inkomst kommer att halveras. Jag är oändligt trött på vikariat, osäkerhet, plötsliga omändringar på jobbet. Det känns som att bli bollad och lekt med och jag gör allt för att göra mitt jobb bra men hur ska jag kunna det när mina arbetsuppgifter och min arbetsplats hela tiden ändras, jag hinner ju för 17 aldrig rota mig eller lära mig på riktigt.



Jag är annorlunda också, mer blyg och rädd och orolig. Tror det beror på att jag äter lägre dos än någonsin.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0