slutamedcipralexbloggen

Hädanefter ska jag ljuga om det.







Eller inte prata alls med personerna i fråga? Problemet är att dessa personer är de enda jag pratar med för tillfället. Det är ju mina vänner.




Svårt att äta. Känner av sänkningen. Fattar det inte. vet att det var det där jag skulle skriva om egentligen.

Fick nyss höra igen att jag är en slampa ("som alla får knulla utom jag"). Fick i förrgår höra av en annan person att jag är billig och äcklig på grund av samma sak. Och en tredje sa inga såna ord men däremot att han inte längre kunde umgås med mig på grund av det. Av en fjärde person fick jag höra "men sluta ha sex med alla du träffar då".

Detta beror på att jag haft sex med två olika personer inom loppet av några månader. Ingen av dem, eller någon annan, har jag gått bakom ryggen på eller ljugit för eller låtsats att något inte var som det är.


Varför är det så? Två olika personer? Två stycken. Sen....ja....april? mars? Två stycken sen dess, sedan jag blev singel. Slampa billig äcklig som alla får knulla?

Jag fattar inte.


















Annorlunda sits.




Jag är bara ledsen.

KÄnner av sänkningen tror jag. Ingen hunger. Ångestkryp. Vill gömma mig.

Bra dag tror jag. Stabil.



Jag är rädd för att tappa kontrollen. Jag går runt hela tiden och är rädd för att det ska bli galet igen, för att jag ska skrika och vilja dö och inte kunna andas, eller ännu värre, att jag försvinner in i ett mörkt hål och inte kan uttrycka något.

Jag vet ju att det kan hända. Jag kan inte lita på mig.






Har köpt flytande eyeliner för första gången i mitt liv. Kan inte hantera den. Måste öva. På ögat.








Jag som liten unge:







Ful unge.

VARNING. VARNING. DENNA BLOGG ÄR JUST NU INTE EN SLUTAMEDCIPRALEXBLOGG UTAN EN GENERANDE ONYKTERHETSINLÄGGSBLOGG.

*uppdatering* detta är numera ett i nytert tillstånd redigerat inlägg



Fermenterad mat är inne läser jag i DN. Det är gott också.










Jag har fått ett förslag. Jag vet inte. Det är svårt.









Jag har jobbat elva timmar idag.







jag vill inte skriva om cipralex. jag hatar cipralex. dumma idiotpilla.



Jag läser en bok om jazz. (Den heter Jazz och är skriven av Ludvig Rasmusson 1980. Han använder ordet neger när han skriver om svarta. Det fick man då. Jag minns att man fick det när jag var liten och att det inte var fult.) Jazzen utvecklades inte ur bluesen utan de uppstod samtidigt på olika platser, bluesen på landet och jazzen i städerna - lär jag jag mig.

...det bästa sättet att lyssna till dansjazzmusik [är] att dansa till den. I en hel del ytlig swingjazz upptäcker man nya dimensioner när man dansar. Dans är en lika nödvändig beståndsdel i dansmusik som ord i sångmusik.

Jag måste knäcka koden på nåt sätt!! Jag fantiserar hela dagarna om dans. Jag kan ju inte. Jag vet att jag inte är musikalisk, jag är inte bra på sånt där men visst måste man kunna lära sig? Jag försöker verkligen och lyckas nån gång ibland men för det mesta inte.



Här är en video med bästa danserna charleston och lindy hop, så tjusigt och showigt:







Det är fint. Men det där är ouppnåeligt för mig.

Dessa två dansar helt vanlig och inte så snabb lindy, inte showvarianten. Det är mer det jag försöker lära mig, att dansa med någon och följa:

LINDY HOP : “Social dance” from Swing Beijing on Vimeo.

Det är inte alls ouppnåeligt. Det där kan jag lära mig!

Måste öva på de där höftrörelserna. Swivels. Jag kan det inte. Jag fattar inte när jag ska swivla och inte.


Jag vill inte skriva om cipralex, jag är bara intresserad av dans.

Jag vill inte skaffa barn än, jag har ändra mig, jag måste lära mig det här först.


Rekord i JAG i detta inlägg. Det gör ju inget, det är ju JAG som skriver!




Och här då! Jag ÄLSKAR det hon gör, dansaren Amy, efter en halv minut eller så börjar hon dansa, hennes galna glada charleston, det är precis det där jag älskar med dessa danser. Det är så snyggt och fult! Det är så roligt! Det är så mycket armar och ben överallt!!







Jag försöker berätta detta och folk säger jaha. Ja det verkar skoj. Men de fattar inte.

.....
Jag har hur många kommatecken jag vill här. Det är jag som bestämmer.
.....


Jag är stel. Inte fysiskt stel  men stel för att jag inte kan släppa loss. Jag rör mig inte snyggt till musik, jag rör mig nervöst och osäkert. Det krävs mycket alkohol för att jag bara ska våga röra på mig och inte plötsligt stanna och sätta mig för att jag blir rädd.


Jag måste lära mig.


Kurserna börjar inte förrän i september.

Jag känner nog inte av skrapbortfallet på pillerna.


Har varit sjukt trött de senaste dagarna. Har inte druckit och har sovit, har inte gjort något speciellt, ändå dödstrött.


Ätit kanin hos H. Det kan man. Det är gott.



Imorgon dubbeljobb.


...........
...........
...........





Självklart. Jag har blivit villigt förförd av den där charmiga posivitetsutstrålande, liksom....fysiska valpmannen. Han har *KADISHKADISH*energi i ögonen. Jag undrar om alla ser det eller bara jag? Är det för att han riktar den mot mig? 

(Jag visste det. Jag visste det för länge sen när jag såg honom. Honom kommer jag att ha någon gång.)




Börjar såklart genast oroa mig för nästa gång jag ska träffa honom, tänk om det blir fel, tänk om han inte gillar mig längre då. Varför? Vi är inte förhållandekompatibla. Det är inte så.

Jag har sänkt igen, mycket försiktigare denna gång. Jag skrapar bort lite lite från den lilla fjärdedelen varje dag. Nu ska jag inte överdriva detta. Nu ska jag göra detta några veckor.












Jag har ganska så allvarliga problem med mina relationer för tillfället.

Jag vill inte sänka nu!

Jag vill inte, jag mår så bra! Det händer så mycket, jag gör så mycket, träffar människor, jag mår så bra just nu, jag vill inte förstöra det!

Jag ska till apoteket och fråga om jag kan få flytande istället.




Har tagit extra smulbit någon gång nu för att jag tröttnade på att vara som jag är och bli lite lycklig. Idiotiskt gjort men jag blev lite lycklig. Fast det är troligt att det beror mer på dansnörderiet jag har hållit på med de senaste dagarna, jag har försökt lära mig lindy hop genom att gå på ställen där det dansats och dansa med folk som kan.


Jag kan inte men jag kan nog lära mig. Jag kan grundstegen, för det mesta iallafall. Och det händer att en fantastisk förare tag tag i mig och dansar mig så att jag bara gör rätt. Det är tror jag det absolut roligaste jag gjort på flera år.


Kanske nånsin?

När jag hade roligast i mitt liv, måste ha varit när jag var med i kyrkan och var på läger som 14-15-16-åring.



Har anmält mig till tre swingdanskurser i höst. Så jag kan inte flytta härifrån som jag funderat på, jag måste dansa swing.

Förvirrad här.

Ska iväg på nåt jättekul, swingdans i Köpenhamn. Fick stora ångestattacken, ont i magen, ligga på golvet. Tänker direkt har jag glömt medicinen idag, är det därför? Men jag har inte glömt idag.


Huvudvärk, värmen måste det vara. Fast sommarvädret är underbart och fantastiskt.


Ja nu ikväll: inte dricka för mycket, inte vara sur, inte vara blyg, inte må dåligt. Vara snäll.





Jag älskar denna text och sång:

Waltz (Better than fine) Fiona Apple

If you don't have a song
To sing you're okay
You know how to get along
Humming
Hmmm

If you don't have a date
Celebrate
Go out and sit on the lawn
And do nothing
'Cause it's just what you must do
Nobody does it anymore

No I don't believe in the wasting of time,
But I don't believe that I'm wasting mine

If you don't have a point to make
Don't sweat it
You'll make a sharp one being so kind
And I'd sure appreciate it
Everyone else's goal's to get big headed
Why should I follow that beat being that I'm
Better than fine

Det händer ibland att jag hamnar i samtal om antidepressiva. Med någon som pratar om någon som ska börja, eller någon som inte kan sluta, eller någon som tror att de behöver. Varenda gång känner jag våg inom mig av Viktiga Saker att säga, jag försöker berätta, och de (få) gånger någon inte tror mig blir jag.....det är så viktigt att folk förstår.


Varenda gång det är artiklar i kvällstidningar på nätet om saker som rör det här, och kommentarer under, och folk skriver DET HANDLAR FAKTISKT OM ATT MAN HAR EN OBALANS SOM BEHÖVER RÄTTAS TILL OCH DET ÄR INTE BEROENDEFRAMKALLANDE blir jag så arg och trött och ledsen.


Varför vet inte folk det här? Sån många som äter dessa mediciner?



Ok efter semestern ska jag ge mig på det igen. Lite lite lite lite. Mycket mindre sänkning.



När jag delar nu och det blir 11,25 mg, jag vet ju inte om det är 11,25. Jag delar så bra jag kan och försöker få fyra lika delar av en tablett men det blir ju inte det såklart. Så jag vet ju inte exakt hur mycket jag äter.


Våg. Ja. Jag tror mer på vågen än på flytande. Eller jag menar, jag vill inte behöva förklara för apotekspersonal. Och jag vill inte ringa läkaren om det och be henne skriva ut och försöka förklara. Även om den här läkaren lyssnade och förstod. Jag orkar inte. Jag vill inte. Jag hatar det.

Jag kan stava! Och jag kan skriva rätt! Men jag gör inte alltid det. Jag tänker inte läsa igenom bloggen och rätta fel!!

På Astrid och Aporna, en butik med bara ekologiskt och fair trade. Mat, hygienartiklar, rengöringsmedel och sånt. (Dyrt. Habegär. Klart jag hellre vill ha fair trade-makaroner och ekologiskt superhälsote.) Jag köpte bland annat Weleda rengöringslotion och ansiktskräm med mandelolja för känsliga hyar. Känsliga skyar. Mörka skyar. Rytande...byar. För känslig hud.


Och lite annat grejs, men vet att det finns läsare av blogg som intresserar sig för ekologiska och snälla hudvårdsprodukter.


Har använt en gång nu, utan minsta svid eller irritation, men svårt att ta bort allt smink runt ögonen. Jag använder sällan såna rengöringslotioner eller make up-removers, det svider för mycket. Jag brukar tvätta med tvål eller med barnolja.



Vet ej om jag var elak på msn nyss.

Hm.

Jag vet inte.


Det var inte menat elakt.

Jag har varit arg idag. Och ledsen. Cipralex? Vet ej.

Men jag vet att det är så att de dagar sover länge mår jag sämre. Har varit flera såna dagar nu, jag har ju semester. Kan bero på att jag då tar tabletterna flera timmar för sent, kanske fuckar upp (det uttrycker som jag lovat mig att aldrig använda men jag börjar gilla det) balansen.

Eller beror det bara på...för mycket sömn.

Har idag promenerat mycket i stan. Från mitt hem, rundor i stan och sen till Värnhem via Astrid och Aporna där jag förköpte mig. Gillar Värnhem. Smutsigt och fult och många alkisar och skummisar. Jag behöver inte skämmas. De försökte göra Värnhem fint genom att bygga den där gallerian, Entré. Synd bara att de byggde världens fulaste galleria. Haha. Passar perfekt in. Fult hus, stort och ekande, tråkaffärer med fulkläder i.

Jag gillar det.






Jag har också börjat gilla småtjocka killar.








Var tio mil norrut igår och träffade M och bebis. Mina händer luktade bebis sen hela kvällen. Jag gjorde också så att en sjuårig flicka fick bannor två gånger. Det var inte hennes fel, det var mitt!

Små barn får mitt hjärta att växa och mjukna och bli varmt och jag vill bara skydda och älska och ta hand om. Att jag skulle bli sån. Jag som är så sur och gnällig av mig.






Imorgon ska jag dansa. Jag ska dansa swing minsann i Köpenhamn.


Det finns ju folk jag umgås med. Det är inte sant att jag alltid är ensam. Det är kanske bara som det känns.


Saker jag tycker om:

Swingdans, som lindy hop och charleston
Alla som gillar mig
Små barn

Klockhattar
Rengöringsmedel, speciellt diskmedel och såpa
Malmö
Män med hår på bröstet och inga fasoner

Jag är med i en bokcirkel. Nu ikväll träffades vi och intervjuades av en journalist som ska skriva ett reportage om bokcirklar.

Jag tror att jag inte gjorde bort mig. Jag vet inte om jag kommer med på bild.


Efter den här intervjuträffen skulle två av de andra tjejerna dricka öl och äta pizza och de frågade om jag ville med. Det ville jag, jag ville verkligen verkligen det, jag vill vara med de här två, jag vill umgås med dem så som folk gör men jag åkte hem.


Sådär gör jag och därför är jag ensam utan umgångeskrets.

Varför gick jag hem? För att inte verka för angelägen. På grund av en känsla av att de inte vill vara med mig egentligen. På grund av en ogrundad måste fly-känsla.

Obegripligt.
Idiotiskt.


Skylla mig själv för att jag sitter här hemma.

Jag har ju gått med i den här bokcirkeln av den anledningen att jag vill lära känna människor och träffa folk och få vänner. Jag tvingar ju mig att göra det för att jag inte klarar av att inte ha kompisar. Och så bara förstör jag.






....bäst jag börjar med någon medicin mot mitt beteende.

Nu har de rett ut det, Hanna och Tanja. Det var skönt.







H har åkt iväg.



Jag tänker inte sänka något alls förrän efter semestern.

Ja den här bloggen blir väl lite onödig när jag inte gör så mycket med cipralexen.

Det finns så mycket jag kan skriva om det egentligen, om läkarna, de oförstående okunniga, hur hemst det är att vara patient och inte bli trodd, om de läkare som fattar vad det handlar om (än så länge två stycken av alla dem jag träffat och det har varit de två senaste jag haft).

Den värsta var hon i Borås som gav mig dubbelt så hög dos än den maximala. Några veckor på den dosen och jag.....har inga ord för det fruktansvärda.

Och han på psykakuten i Borås, jag åkte dit för att jag var förtvivlad och hade ångest, som fnös åt mig och sa "men vill du inte äta medicinen så är det ju bara att sluta med den". Sen skrev han ut neuroleptikum åt mig och sa att jag kunde ju testa det också om jag ville. Efter några minuters samtal.  Undrar hur många liv han har förstört på det viset?


Jag hämtade aldrig ut den medicinen. När jag sen träffade en sjuksköterska belv jag utskälld av henne för det. Jag kunde inte förvänta mig mer hjälp om jag inte tog medicinen som läkaren skrivit ut, då fick jag skylla mig själv. Han skrev ut en medicin mot psykos till en som inte var psykotisk, utan någon undersökning och sa att jag kunde "testa om jag ville", och tog jag inte den medicinen kunde jag inte vänta mig mer hjälp inom psykvården.





Hur hamnade jag inom psykvården egentligen?

Hur hamnade jag på psykakuten?

Hur blev jag sån? Jag är inte psykiskt sjuk. Mycket känslosam är jag, och får utbrott när jag är arg och ledsen, och deprimerad har jag varit i perioder, och fruktansvärt blyg har jag varit. Men det är inte sjukt. Väl?

I flytande form ja! Det finns. Cipralex alltså. Undrar om jag kan få det istället för tabletterna på det receptet jag har nu eller om jag måste få ett nytt recept?

Jag har svårt för flytande mediciner, det går inte att svälja, det kommer upp igen. Tabletterna smakar ju inget. Men det kanske går.





Jag sitter och läser en förvirrad diskussion mellan mina två favoritbloggare, Hanna Fridén och Tanja Suhinina. De är så vettiga och smarta dessa båda människor, det är så skönt att läsa vad de skriver båda två för det mesta. Och så bara blir det så fel som här? Hur kan det bli så knas? Jag läser och läser och fattar inte hur det kan bli så konstigt.


Precis så blir det med mig och H. Vettiga och smarta på alla sätt och vis, på många sätt och vis, och så bara missförstår och geggar ihop och rör vi till det så det blir bråk och ovänner sorgligt.

Idag har varit bara skit för vi har missförstått och pratat förbi varandra, inte om analsextjat då som Hanna och Tanja, utan om nästa vecka.


Jag trodde vi skulle umgås och ha semester ihop. Han har köpt tågbiljett till Jokkmokk och åker imorgon. Jag är ledsen och han är ledsen. Jävla skit.

Vad GÖR han med henne för att hon ska låta så?

Välter de möblerna varenda gång och hur går det till?

Är de i förälskelsefasen eller har de lyckats på riktigt?

Om de skulle få barn, skulle de då försäka hålla inne med sina...ljud?




För övrigt är jag glad för deras skull.