slutamedcipralexbloggen

Det händer ibland att jag hamnar i samtal om antidepressiva. Med någon som pratar om någon som ska börja, eller någon som inte kan sluta, eller någon som tror att de behöver. Varenda gång känner jag våg inom mig av Viktiga Saker att säga, jag försöker berätta, och de (få) gånger någon inte tror mig blir jag.....det är så viktigt att folk förstår.


Varenda gång det är artiklar i kvällstidningar på nätet om saker som rör det här, och kommentarer under, och folk skriver DET HANDLAR FAKTISKT OM ATT MAN HAR EN OBALANS SOM BEHÖVER RÄTTAS TILL OCH DET ÄR INTE BEROENDEFRAMKALLANDE blir jag så arg och trött och ledsen.


Varför vet inte folk det här? Sån många som äter dessa mediciner?



Ok efter semestern ska jag ge mig på det igen. Lite lite lite lite. Mycket mindre sänkning.



När jag delar nu och det blir 11,25 mg, jag vet ju inte om det är 11,25. Jag delar så bra jag kan och försöker få fyra lika delar av en tablett men det blir ju inte det såklart. Så jag vet ju inte exakt hur mycket jag äter.


Våg. Ja. Jag tror mer på vågen än på flytande. Eller jag menar, jag vill inte behöva förklara för apotekspersonal. Och jag vill inte ringa läkaren om det och be henne skriva ut och försöka förklara. Även om den här läkaren lyssnade och förstod. Jag orkar inte. Jag vill inte. Jag hatar det.