slutamedcipralexbloggen

Det där extra mg-et gjorde förresten ingen skillnad.



Är så himla oglad nu. Det går inte över. Har svårt att äta också.


Har varit hemma och träffat familj och småbarn, fina fina barn. Älskar dom.




Min plan när jag startade denna blogg var att jag skulle vara cipralexfri inom ett år. Det var i april förra året. Jag började då med att sänka till 10 mg och det höll några veckor tills jag fick en psykosliknande reaktion och var tvungen att höja igen. Och nu är jag på 10 mg, den sänkning jag försökte göra då på en gång har tagit mig nio månader att klara av. Och jag vet inte ens om jag klarar av att ligga kvar på 10 mg som det är nu.



Fy fan i helvete, jag kommer aldrig bli fri från detta. Jag tror inte det. Jag tror inte det går.





Min stora skräck är om något händer så att jag inte får tag på medicinen... om jag skulle....fastna någonstans. Och inte ha tabletter. Jag tror helt uppriktigt att jag skulle dö. Eller bli så sjuk psykiskt att jag aldrig skulle bli normal igen.

Fast varför skulle det hända.