Fotvärk
Det har stabiliserat sig igen. Jag är normal och glad.
Har ont i mina ben, i knäna och i smalbenen och har en fot med ett blåmärke från en aggressiv salsaklack samt en skinnflådd lilltå. När jag kom hem igår och tog av skorna och strumporna så tog jag liksom av huden från tån också. Det här dansandet är inte så snällt mot allra nedersta delen av kroppen. Det känns snällt mot resten men just knäna, smalbenen och fötterna... ajajaj.
Var och testade salsa och tango igår, salsa går inte att dansa för mig för jag tycker musiken är tråkig och blä. Tango däremot, jag älskar det! Det ser tråkigt ut men sen är det det där med connection... en liten vridning hos honom och mitt ben flyger iväg på precis det håll han tänkt och så blir det dans och när det funkar så älskar vi varandra. Typ. Eller jo.
Det har hänt saker inuti i mig senaste halvåret. Nya hjärna. Men jag orkar inte skriva om det nu.
Har ont i mina ben, i knäna och i smalbenen och har en fot med ett blåmärke från en aggressiv salsaklack samt en skinnflådd lilltå. När jag kom hem igår och tog av skorna och strumporna så tog jag liksom av huden från tån också. Det här dansandet är inte så snällt mot allra nedersta delen av kroppen. Det känns snällt mot resten men just knäna, smalbenen och fötterna... ajajaj.
Var och testade salsa och tango igår, salsa går inte att dansa för mig för jag tycker musiken är tråkig och blä. Tango däremot, jag älskar det! Det ser tråkigt ut men sen är det det där med connection... en liten vridning hos honom och mitt ben flyger iväg på precis det håll han tänkt och så blir det dans och när det funkar så älskar vi varandra. Typ. Eller jo.
Det har hänt saker inuti i mig senaste halvåret. Nya hjärna. Men jag orkar inte skriva om det nu.
......
Jag står inte ut med att må såhär. Det har varit skit nu. Jag skulle förklara men jag vet inte hur.
kräk
Fy fan fy fan fy fan jag har av misstag tagit en extra dos cipralex tror jag och fick åka hem från jobbet efter att nästan ha kräkts på golvet där i bibblan. Och jag kunde inte prata liksom. Jag mådde så... obeskriviligt konstigt. Som om jag ramlar in i mig själv. Min kollega blev livrädd när jag satt där på en stol och försökte svara henne och det blev bara ...... ja.......... jag............ jag mår inte..................jag vet inte hur man..............hur.......... sådär ungefär pratade jag.
Det var så att jag trodde jag glömt medicinen igår. Eller jag glömde den nog för det kändes väldigt mycket som det. Jag var så säker på att jag glömt det så jag tog den på kvällen. Sen tog jag som vanligt på morgonen igen och sen vid elvatiden blev allt helt konstigt. Och nu mår jag fortfarnde illa och lite konstigt men inte så farligt.
Jag vill inte vara konstig på jobbet.
Jag vill inte vara rädd.
...
Jag mådde illa igår med ju?
Det var så att jag trodde jag glömt medicinen igår. Eller jag glömde den nog för det kändes väldigt mycket som det. Jag var så säker på att jag glömt det så jag tog den på kvällen. Sen tog jag som vanligt på morgonen igen och sen vid elvatiden blev allt helt konstigt. Och nu mår jag fortfarnde illa och lite konstigt men inte så farligt.
Jag vill inte vara konstig på jobbet.
Jag vill inte vara rädd.
...
Jag mådde illa igår med ju?
kladd
Har kladdat till det med medicinen. Glömde i morse tror jag och tog nu ikväll. Är yr och illamående.
fusk
Hade bra danskväll. Gick så bra. Fick höra "jaså du är en av de där sällsynta som bara har dansat en termin och ändå dansar som en gudinna". Det gick bra för att jag inte brydde mig om vad folk tyckte. Jag brydde mig inte om vad folk tyckte för att jag tagit en värktablett med morfin i. Inget som syntes utanpå, ingen egentlig påverkan föutom en lite trevligare känsla i mig.
Vänner och Linna Johansson
Fick oväntat besök igår av vän och blev glad.
Jag har många fler människor i mitt liv nu än för ett år sen och det beror på dansen. Och på facebook roligt nog. Jag älskar vad facebook gjort med mitt sociala liv. Jag som inte går fram till folk och säger hej kan skriva nåt trevligt där och så plötsligt, en människa att umgås med. Fast det är ju dansmänniskorna jag fått kontakt med där så det är ju dansen egentligen som gjort det.
Han ville förresten, han jag mailade om privatlektioner, vi kan testa och se hur det går skrev han. Glad blev jag. Om jag bara klarar av att ta kritik av honom utan att känna mig sämst kommer det att bli underbart. Han är den bästa jag nånsin dansat med.
Bloggtips: Linna Johansson. En människa som tänker på riktigt och inte bara följer med. Så jäkla smart är hon. Hon imponerar på mig med sin klarsynthet och med sitt språk. Och med sitt mod. Hon vågar berätta om sådant som jag tror att många många gömmer långt in. Läs igenom hennes blogg så fattar du vad jag menar.
Jag har många fler människor i mitt liv nu än för ett år sen och det beror på dansen. Och på facebook roligt nog. Jag älskar vad facebook gjort med mitt sociala liv. Jag som inte går fram till folk och säger hej kan skriva nåt trevligt där och så plötsligt, en människa att umgås med. Fast det är ju dansmänniskorna jag fått kontakt med där så det är ju dansen egentligen som gjort det.
Han ville förresten, han jag mailade om privatlektioner, vi kan testa och se hur det går skrev han. Glad blev jag. Om jag bara klarar av att ta kritik av honom utan att känna mig sämst kommer det att bli underbart. Han är den bästa jag nånsin dansat med.
Bloggtips: Linna Johansson. En människa som tänker på riktigt och inte bara följer med. Så jäkla smart är hon. Hon imponerar på mig med sin klarsynthet och med sitt språk. Och med sitt mod. Hon vågar berätta om sådant som jag tror att många många gömmer långt in. Läs igenom hennes blogg så fattar du vad jag menar.
det är lördag
Det där extra mg-et gjorde förresten ingen skillnad.
Är så himla oglad nu. Det går inte över. Har svårt att äta också.
Har varit hemma och träffat familj och småbarn, fina fina barn. Älskar dom.
Min plan när jag startade denna blogg var att jag skulle vara cipralexfri inom ett år. Det var i april förra året. Jag började då med att sänka till 10 mg och det höll några veckor tills jag fick en psykosliknande reaktion och var tvungen att höja igen. Och nu är jag på 10 mg, den sänkning jag försökte göra då på en gång har tagit mig nio månader att klara av. Och jag vet inte ens om jag klarar av att ligga kvar på 10 mg som det är nu.
Fy fan i helvete, jag kommer aldrig bli fri från detta. Jag tror inte det. Jag tror inte det går.
Min stora skräck är om något händer så att jag inte får tag på medicinen... om jag skulle....fastna någonstans. Och inte ha tabletter. Jag tror helt uppriktigt att jag skulle dö. Eller bli så sjuk psykiskt att jag aldrig skulle bli normal igen.
Fast varför skulle det hända.
Är så himla oglad nu. Det går inte över. Har svårt att äta också.
Har varit hemma och träffat familj och småbarn, fina fina barn. Älskar dom.
Min plan när jag startade denna blogg var att jag skulle vara cipralexfri inom ett år. Det var i april förra året. Jag började då med att sänka till 10 mg och det höll några veckor tills jag fick en psykosliknande reaktion och var tvungen att höja igen. Och nu är jag på 10 mg, den sänkning jag försökte göra då på en gång har tagit mig nio månader att klara av. Och jag vet inte ens om jag klarar av att ligga kvar på 10 mg som det är nu.
Fy fan i helvete, jag kommer aldrig bli fri från detta. Jag tror inte det. Jag tror inte det går.
Min stora skräck är om något händer så att jag inte får tag på medicinen... om jag skulle....fastna någonstans. Och inte ha tabletter. Jag tror helt uppriktigt att jag skulle dö. Eller bli så sjuk psykiskt att jag aldrig skulle bli normal igen.
Fast varför skulle det hända.
Twice blessed
Ojojoj här är jag med.
Jag är den blonda tjejen Terry som kommer in efter tre minuter och är nervös.
Jag är den blonda tjejen Terry som kommer in efter tre minuter och är nervös.
Blä mos
Jag har nog precis mosat en relation genom att vara för oglad.
Inte en kärleksrelation. Eller jo men inte så. En vän liksom. Och han pallar inte med att jag inte är glad och att jag vill vara hemma och ensam mycket. Han blir ledsen och deprimerad över att han inte kan göra mig glad.
Vi har dansat, det har varit mycket mycket bra att ha en dansvän, någon att umgås med där och inte vara livrädd för att jag inte vågar gå dit själv. Och det har varit roligt att lära känna en person, och att göra saker så som folk gör. Men nu har jag inte varit glad och jag har mått dåligt ett tag och han vill inte då.
Jag har gjort något skitläskigt nu också. Mailade en person som är danssuperjättebra, som jag är så himla blyg för egentligen just på grund av det här och jag frågade om han ger lektioner. Har inte fått svar. Rädd.
Inte en kärleksrelation. Eller jo men inte så. En vän liksom. Och han pallar inte med att jag inte är glad och att jag vill vara hemma och ensam mycket. Han blir ledsen och deprimerad över att han inte kan göra mig glad.
Vi har dansat, det har varit mycket mycket bra att ha en dansvän, någon att umgås med där och inte vara livrädd för att jag inte vågar gå dit själv. Och det har varit roligt att lära känna en person, och att göra saker så som folk gör. Men nu har jag inte varit glad och jag har mått dåligt ett tag och han vill inte då.
Jag har gjort något skitläskigt nu också. Mailade en person som är danssuperjättebra, som jag är så himla blyg för egentligen just på grund av det här och jag frågade om han ger lektioner. Har inte fått svar. Rädd.
...
Jag testade 1 extra mg nu. Om jag mår bättre ikväll och imorgon så vet jag ju att det är det.
utsättningssymptom?
Nu har det vänt och jag har mått så konstigt några dagar. Fly fly fly hela tiden, och yrsel och svårt att äta och illamående och det värsta av allt, oförmåga att vara avslappnad med folk, bara stel och rädd och fel och kan inte dansa. Ångest och förakt för mig själv.
När var det jag sänkte till 10 mg? Några veckor sen, en månad kanske? Mer var det kanske. Kan det komma nu med full kraft hela utsättningsgrejen? För det känns precis som det.
Om jag tar 11 mg igen, vänder det då? Men jag kan inte ta 11 mg igen.
Vad jag HATAR detta.
Jag vet inte om det är det. Det är kanske mörkret ute som gör mig deprimerad. Jag har ingen aning.
När var det jag sänkte till 10 mg? Några veckor sen, en månad kanske? Mer var det kanske. Kan det komma nu med full kraft hela utsättningsgrejen? För det känns precis som det.
Om jag tar 11 mg igen, vänder det då? Men jag kan inte ta 11 mg igen.
Vad jag HATAR detta.
Jag vet inte om det är det. Det är kanske mörkret ute som gör mig deprimerad. Jag har ingen aning.
......
Har fått berättat för mig av en ganska ny manlig bekantskap att han och hans kompis båda trott att jag varit intresserad av dem när jag inte alls menat något. Det hela blev till ett bråk mellan dem tills de kom fram till att jag nog är en sådan som är omedvetet flirtig mot alla.
Och ja. Nej inte alla, men killar som jag inte känner obehag inför. En lampa tänds inom mig som antagligen lyser igenom. Jag känner det själv. Det är inte omedvetet. Men det är inte något jag medvetet ägnar mig åt heller. Det är inte hej jag vill ha dig-lampa, det är en glädje- och intresselampa.
Önskar jag kunde tända lampan mot tjejer istället och få kvinnliga vänner.
Och ja. Nej inte alla, men killar som jag inte känner obehag inför. En lampa tänds inom mig som antagligen lyser igenom. Jag känner det själv. Det är inte omedvetet. Men det är inte något jag medvetet ägnar mig åt heller. Det är inte hej jag vill ha dig-lampa, det är en glädje- och intresselampa.
Önskar jag kunde tända lampan mot tjejer istället och få kvinnliga vänner.
had the time of my life ännu en gång
Hej internet.
Hemkommen efter två dagar i Stockholm och en helt otrolig fest. 26:e till den 30:e var det kurser och kvällsdanser som jag inte kunde gå på eftersom det var jobbdagar, men den 30:e direkt efter jobbet flög jag till Stockholm och lyckades precis få tag på biljett till kvällen och sen var det dans till klockan fem på morgonen, med otroliga musiker och 800-900 personer. Jag har aldrig upplevt sån stämning, sån glädje, och allting bara fortsatte och fortsatte. Jag gav upp halv fem.
Sen kunde jag inte somna och sov bara några timmar innan jag gick upp vid nio för att inte missa hotellfrukosten. Sen kunde jag inte sova på dagen heller och därför blev nyårsfesten, som var samma sak men ännu bättre, större och svettigare, lite lite förstörd av det. Nej inte förstörd men jag orkade inte lika mycket.
Men herregud, att det finns sånt. Jag menar det finns ju massor av sånt men jag har aldrig varit på det och framför allt har jag aldrig trott att jag kunde delta i det...jag menar stå bredvid och titta på, visst, men jag var ju med och dansade och... folk från hela världen var där, jag tror bara hälften var svenskar. Världens bästa lindydansare och steppare och....magiskt. Helt magiskt.
Jag orkade inte längre än till fyra dock, jag önskar jag inte missat de sista timmarna där, tydligen fortsatte det till klockan sju...eller ännu längre.
Kvar nu är en stor blåsa på tån, träningsvärk i hela kroppen och stor längtan efter mer mer mer....
Jag har ingen kamera och det måste fixas.
Fantiserar om Herräng, femveckors dansläger utanför Uppsala. Vill ha två veckor där men undrar om kroppen orkar det. De flesta är där bara en vecka.
