misslyckande

Jag har lyckats med att bli sjuk igen och jag har lyckats med att misslyckas med 9 mg och är tillbaka på 10.


Jag har börjat lära mig det här mönstret nu. Först sänker jag och mår JÄTTEBRA i ungefär två dagar, sen blir jag normal några dagar och sen kommer ångest och skräck för folk och ledsenhet och yrsel. Och så står jag inte ut och får gå upp i dos igen. Men det var väl så när jag gick från 11 mg till 10, och nu är jag på 10 utan problem, så... jag vet inte. Testa igen.


Jag blir bara så ledsen varenda gång för att det ska vara så. Konstiga saker i min hjärna. Jag undrar vem jag är.



Var i Göteborg i natt på dans och blev sjuk. På vägen dit fick jag feber och satt sen hela kvällen och natten proppad med alvedon och tittade på folk som dansade. Det var inte otrevligt men jag hade velat dansa. Dansade lite men orkade inte och min kropp tvingade mig att sitta ner.

Roligt att man kan se skillnad på folks dans beroende på var de kommer ifrån. I Göteborg är de snyggare än i Malmö. I Malmö är folk lata, de hoppar över steg och slödansar och fuskar, i Göteborg är det mycket bättre på bouncet.  Jag vill inte slödansa, jag vill göra det snyggt.



Har fått världen vackraste kärleksbrev. Eller mail. Och inte kärlek, fast kärlek, men inte den typen. Underbart. Det finns mycket mycket kärlek i världen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0