TJaaaaat
Jo ok jag är lite yr.
Sånt tjat. Ingenstans kommer jag ju!
Jag vet inte, ska jag ta 9 mg imorgon igen? Ja det ska jag väl.
Jag vet inte!!
Så trött på det.
Vad är det för skit jag håller på med? Jag kunde bara låta det vara, må normalt och äta högre dos och skita i det.
Men jag vet ju inte vart det leder sen, jag vet ju att det blir toleransökning, jag har varit med om det även om det tar flera år. Jag vet inte vad det här gör med mig, om 20 år, vad har hänt då?
Jag hatar denna "medicin" mer än något annat, att jag började med den för jag KAN JU INTE SLUTA!! Jag vet inte vem jag är. Jag vet inte vad som är jag. Jag vet inte vilka känslor den stoppar eller framkallar, vilka tankar som orsakas av den, så fort jag känner något tänker jag "är det medicinen?".
Jag började äta den för att jag var rädd för social fobi när jag gick på komvux. (För i gymnasiet var jag livrädd för världen och människor och jag ville inte det skulle bli så igen.) Hur gammal var jag då? 22 tror jag. Innan dess åt jag Zoloft ett tag mot att jag var ledsen för att Johan gjorde slut men jag blev konstig av Zoloft och slutade. Det gick bra att sluta.
(Ja. Man är 20 år och ledsen och ensam och gråter mycket, då skickas man till sjukhuset och man säger jag känner mig så ensam och då får man tabletter.)
Jag ville ha Cipralex själv, jag ville ha dem för jag trodde på reklamen. ("Inga biverkningar, inte beroendeframkallande")
Jag började äta dem och det enda jag vet som hände då var att jag började svettas extremt mycket ett tag. Jag började på högskola och flyttade och det gick bra och jag vet inte om det var medicinen som gjorde mig normal eller om det var för att jag faktiskt är en helt normal människa i mig själv och jag blev äldre och var inte längre 16 och rädd och på gymnasiet.
Jag har ingen aning om hur mitt liv skulle sett ut om jag aldrig börjat med medicinen, jag vet inte om jag hade varit rädd då.
Jag är ju rädd men liksom vuxen så det funkar.
Sånt tjat. Ingenstans kommer jag ju!
Jag vet inte, ska jag ta 9 mg imorgon igen? Ja det ska jag väl.
Jag vet inte!!
Så trött på det.
Vad är det för skit jag håller på med? Jag kunde bara låta det vara, må normalt och äta högre dos och skita i det.
Men jag vet ju inte vart det leder sen, jag vet ju att det blir toleransökning, jag har varit med om det även om det tar flera år. Jag vet inte vad det här gör med mig, om 20 år, vad har hänt då?
Jag hatar denna "medicin" mer än något annat, att jag började med den för jag KAN JU INTE SLUTA!! Jag vet inte vem jag är. Jag vet inte vad som är jag. Jag vet inte vilka känslor den stoppar eller framkallar, vilka tankar som orsakas av den, så fort jag känner något tänker jag "är det medicinen?".
Jag började äta den för att jag var rädd för social fobi när jag gick på komvux. (För i gymnasiet var jag livrädd för världen och människor och jag ville inte det skulle bli så igen.) Hur gammal var jag då? 22 tror jag. Innan dess åt jag Zoloft ett tag mot att jag var ledsen för att Johan gjorde slut men jag blev konstig av Zoloft och slutade. Det gick bra att sluta.
(Ja. Man är 20 år och ledsen och ensam och gråter mycket, då skickas man till sjukhuset och man säger jag känner mig så ensam och då får man tabletter.)
Jag ville ha Cipralex själv, jag ville ha dem för jag trodde på reklamen. ("Inga biverkningar, inte beroendeframkallande")
Jag började äta dem och det enda jag vet som hände då var att jag började svettas extremt mycket ett tag. Jag började på högskola och flyttade och det gick bra och jag vet inte om det var medicinen som gjorde mig normal eller om det var för att jag faktiskt är en helt normal människa i mig själv och jag blev äldre och var inte längre 16 och rädd och på gymnasiet.
Jag har ingen aning om hur mitt liv skulle sett ut om jag aldrig börjat med medicinen, jag vet inte om jag hade varit rädd då.
Jag är ju rädd men liksom vuxen så det funkar.
Kommentarer
Trackback
