jag är en av tusentals
Kolla. Det är inte bara jag. Jag hittar inte på.
Inlägg från RFHLs forum:
_________________
Numera invalidiserad och lobotomerad, kemiskt kastrerad"
"Förra sommaren stod jag på en ganska låg dos zoloft i några månader och blev bara sämre och sämre. Slutade med den och blev då så dålig att jag hamnade på psyket....detta är fruktansvärt!!!!!!!!!!
Finns det verkligen ett liv efter detta???
Jag börjar faktiskt tvivla..."
"Jag har nu, 7 mån senare satt ut all Xanor och 10 mg Parnate. Genomgår världens alla kval med konstiga symtom och en kemisk ångest som ibland gör att man bara vill krypa ur skinnet. Jag har aldrig varit deprimerad utan lidit av panikångest. Jag har gått från diagnosen panikångest till generaliserad ångest till klinisk depression till differentierad somatoformsyndrom (tror jag det heter), detta allteftersom mediciner satts in och ut. Jag såg i journalen att jag länge ifrågasatte medicinerna men fick höra att det var min ursprungliga sjukdom som förvärrats.
Jag känner mig så otroligt kränkt - känns som de genom mediciner drev in mig på psyket. Jag var, trots mina panikattacker, en fullt fungerande person som arbetade heltid och hade mkt sociala kontakter. Nu är jag sjukskriven till 75 % och träffar knappt mina vänner alls. Har svårt att fungera överhuvudtaget. Jag har förstått att för att någon gång få tillbaka mitt liv så måste jag bli av med medicinerna men detta får jag ingen hjälp med.
Finns det någonstans jag kan vända mig med detta - känns som jag har förlorat mitt liv pga detta och vet nu varken ut eller in - vill bara ha mitt liv tillbaka."
------------------------------------------------------------------------------------
Tre av tusentals.
Inlägg från RFHLs forum:
"Mår nästan som efter nollningen nu, planade ut för hundrade gången efter julen, så bra att jag kunde lägga detta bakom mej och "gå vidare" nu ser jag ut att vara höggravid IGEN, skall snart föda? Allt har slutat att fungera, det har börjat att ila och bränna och klia och svida igen i benen, armarna, ansiktet, ingen tarmaktivitet, helt dött, ingen hunger eller törst, dricker inte vatten längre då jag inte törstar efter nåt,
för bara några dagar sen satt jag i soffan och myste och mådde "bra" så bra man kan må i detta helvete, får fortfarande psykosliknande tillstånd, så yr att man kan knappt gå, eller röra sej, minnrésförlust och svårt att komma ihåg namn på favoritskådespelare osv, filmer man kanske sett 30 gånger, toalettbesök? knappast kanske en halv gång per dygn, det som kommer ut i förhållande till vad man stoppat i munnen är ingenting, det samlas runt midjan, känns som att nåt växer i magen, är nu halvt impotent igen, alltså precis som det var de första värsta åren, skall man summera allting så kommer detta aldrig att sluta? Drabbas även av perioder då jag beter mej som ett svin på internet osv, kommer inte ihåg vad jag sagt eller skrivit till personer.
Motionerar flera mil i veckan och kan konstatera att detta återigen inte går att motionera bort, sömnproblem som kommer i omgångar, muskelryckningar och rena spasmer, man hoppar till och saker flyger ur händerna, finns ingen kvar att prata med detta om, mina föräldrar har hört historien i 7 år eller liknande, antar att det blivit minneseffekter i hjärnan och nervsystemet precis som i ett gammalt batteri som laddats upp i tid och otid, kroppen vet inte hur den skall bete sej, allt detta för en sketen tablett, varför bor vi i sverige, och inte i usa,?
ett tag var det överjävligt under arbetsdagen sen tvärtom, ett tag mådde man bättre efter att komma hem på kvällen, ibland tvärtom, idag mådde jag bra ända tills jag kommer ut i skogen och sen hem, då blir det skit, det finns inga mönster, inga genvägar, känns som skallen skall explodera, andas bara lite, ytligt, glömmer att andas emellanåt, känns i benen just nu som man gått i radioaktivt avfall i tjernobyl, hur det nu kan kännas, även i överarmarna, blir orolig för så som det känns just nu har det inte gjort på flera år, vad skall man göra, hoppas att det inte kommer en morgondag?
för bara några dagar sen satt jag i soffan och myste och mådde "bra" så bra man kan må i detta helvete, får fortfarande psykosliknande tillstånd, så yr att man kan knappt gå, eller röra sej, minnrésförlust och svårt att komma ihåg namn på favoritskådespelare osv, filmer man kanske sett 30 gånger, toalettbesök? knappast kanske en halv gång per dygn, det som kommer ut i förhållande till vad man stoppat i munnen är ingenting, det samlas runt midjan, känns som att nåt växer i magen, är nu halvt impotent igen, alltså precis som det var de första värsta åren, skall man summera allting så kommer detta aldrig att sluta? Drabbas även av perioder då jag beter mej som ett svin på internet osv, kommer inte ihåg vad jag sagt eller skrivit till personer.
Motionerar flera mil i veckan och kan konstatera att detta återigen inte går att motionera bort, sömnproblem som kommer i omgångar, muskelryckningar och rena spasmer, man hoppar till och saker flyger ur händerna, finns ingen kvar att prata med detta om, mina föräldrar har hört historien i 7 år eller liknande, antar att det blivit minneseffekter i hjärnan och nervsystemet precis som i ett gammalt batteri som laddats upp i tid och otid, kroppen vet inte hur den skall bete sej, allt detta för en sketen tablett, varför bor vi i sverige, och inte i usa,?
ett tag var det överjävligt under arbetsdagen sen tvärtom, ett tag mådde man bättre efter att komma hem på kvällen, ibland tvärtom, idag mådde jag bra ända tills jag kommer ut i skogen och sen hem, då blir det skit, det finns inga mönster, inga genvägar, känns som skallen skall explodera, andas bara lite, ytligt, glömmer att andas emellanåt, känns i benen just nu som man gått i radioaktivt avfall i tjernobyl, hur det nu kan kännas, även i överarmarna, blir orolig för så som det känns just nu har det inte gjort på flera år, vad skall man göra, hoppas att det inte kommer en morgondag?
_________________
Numera invalidiserad och lobotomerad, kemiskt kastrerad"
"Förra sommaren stod jag på en ganska låg dos zoloft i några månader och blev bara sämre och sämre. Slutade med den och blev då så dålig att jag hamnade på psyket....detta är fruktansvärt!!!!!!!!!!
Finns det verkligen ett liv efter detta???
Jag börjar faktiskt tvivla..."
"Jag har nu, 7 mån senare satt ut all Xanor och 10 mg Parnate. Genomgår världens alla kval med konstiga symtom och en kemisk ångest som ibland gör att man bara vill krypa ur skinnet. Jag har aldrig varit deprimerad utan lidit av panikångest. Jag har gått från diagnosen panikångest till generaliserad ångest till klinisk depression till differentierad somatoformsyndrom (tror jag det heter), detta allteftersom mediciner satts in och ut. Jag såg i journalen att jag länge ifrågasatte medicinerna men fick höra att det var min ursprungliga sjukdom som förvärrats.
Jag känner mig så otroligt kränkt - känns som de genom mediciner drev in mig på psyket. Jag var, trots mina panikattacker, en fullt fungerande person som arbetade heltid och hade mkt sociala kontakter. Nu är jag sjukskriven till 75 % och träffar knappt mina vänner alls. Har svårt att fungera överhuvudtaget. Jag har förstått att för att någon gång få tillbaka mitt liv så måste jag bli av med medicinerna men detta får jag ingen hjälp med.
Finns det någonstans jag kan vända mig med detta - känns som jag har förlorat mitt liv pga detta och vet nu varken ut eller in - vill bara ha mitt liv tillbaka."
------------------------------------------------------------------------------------
Tre av tusentals.
Kommentarer
Trackback
