slutamedcipralexbloggen

Jag testar att skriva igen då.



Jag har gått i ide. Jag har tagit semester från allt utom mitt jobb.


Jag sitter här hemma och tycker att det är skönt. Min lägenhet är uppochner. Jag har nåt den gränsen, det går inte att ha städat på dessa 24 kvadrat för här finns för mycket saker och för lite plats att placera dem på. Eller plats finns men det är på golvet, på bordet, på bänken i köket, på andra bänken, på byrån, i soffan, i sängen.









.....









Ok jag vet, för vissa är detta ingenting men för mig är det jättestök.







Jag har tagit ett stort steg från H. Ett så stort steg så jag blir rädd.






Jag har inte dansat. Jag lagar inte mat och jag springer mycket mer sällan.



Jag tar inte tag i något. Jag har det rätt bra. Jag har inte ångest. Jag är lite ledsen bara på grund av ensamheten.















Jag har gjort en grej förresten, varit på spa och fått pedikyr och fotmassage och ansiktsbehandling. De gav mig den superförsiktigaste ansiktsbehandling de hade, överkänslig sa de att min hudtyp var, men även deras försikhetsförsigtiga oparfymerade kamomillgrejs sved på mig.


Men när dessa välsminkade allvarliga kvinnor i vita rockar studerade mina porer och mina nagelband som om det var viktiga och intressanta saker, tog på mig, masserade, då bara låg jag där och kände mig älskad. Eller behandlad med kärlek.









Jag har inte sänkt nåt. Jag har köpt en våg men inte packat upp den ur paketet.