Smaken av det där flytande
Skrev jag att jag spydde?
Nej. I fredags morse var juicen slut och jag blandade dropparna i lite vatten, svalde dem och stod i några sekunder och försökte hantera den där smaken, sen kräktes jag upp hela frukosten plus medicin på golvet och missade bussen och kom försent till jobbet.
Jag tog två 5 mg-tabletter sen för att det inte skulle bli fel, jag vet inte hur många mg av dropparna som stannade kvar inuti mig...antagligen inga. Men jag märkte inte av något av det.
Nu har jag ändrat på det lite, tar nu 10 mg i tablettform, plus 1 mg i droppform, en droppe.
För att undvika spyor.
Har varit mycket trött i helgen. Varit hemma hos min syster, burit och burit runt på hennes underbara lilla pyttemänniska, varit lite hos mamma och träffat mannen som krossade mitt hjärta.
Han jag var tillsammans med för längelänglängesen, sex år sen? Jag vet inte. Han är iallafall missbrukare av diverse och mitt liv var totalt sjukt när jag var med honom i två år.
Han ringde mig och frågade om jag ville komma. Jag gick dit. En förvirrad heroinpåverkad tjej satt i hans soffa, han själv var också förvirrad men påverkad av något annat, en joint sa han, jag vet inte. Han kedjerökte och jag försökte prata med honom en stund men han gick inte att föra ett normalt samtal med och jag gick igen.
En lapp på hans bord där det stod du är en jävla idiot, dra åt helvete hälsningar ida och tabletter överallt, smuts och skit och aska, matrester utslängd överallt, rök så det inte gick att andas.
Jag vet inte vad jag skulle dit för, var nyfiken på hur det var med honom antar jag. Det gjorde mig ledsen att se att han är så söndrig, att han är likadan fortfarande.
Jag vet att han kan vara rolig, trevlig och smart. Men undrar hur mycket av det som finns kvar. Min stora skräck när vi var tillsammans var att han skulle dö, att jag skulle komma hem och han skulle ligga död med en spruta i armen. Jag är fortfarande rädd att han ska dö. Han kommer ju att göra det snart såklart.
Jag har varit så arg på honom i många år över allt han utsatte mig för men nu är jag bara ledsen över det. Över honom. Alltihopa.
Jag kunde varit lika illa däran som han är, jag vet det.
Nej. I fredags morse var juicen slut och jag blandade dropparna i lite vatten, svalde dem och stod i några sekunder och försökte hantera den där smaken, sen kräktes jag upp hela frukosten plus medicin på golvet och missade bussen och kom försent till jobbet.
Jag tog två 5 mg-tabletter sen för att det inte skulle bli fel, jag vet inte hur många mg av dropparna som stannade kvar inuti mig...antagligen inga. Men jag märkte inte av något av det.
Nu har jag ändrat på det lite, tar nu 10 mg i tablettform, plus 1 mg i droppform, en droppe.
För att undvika spyor.
Har varit mycket trött i helgen. Varit hemma hos min syster, burit och burit runt på hennes underbara lilla pyttemänniska, varit lite hos mamma och träffat mannen som krossade mitt hjärta.
Han jag var tillsammans med för längelänglängesen, sex år sen? Jag vet inte. Han är iallafall missbrukare av diverse och mitt liv var totalt sjukt när jag var med honom i två år.
Han ringde mig och frågade om jag ville komma. Jag gick dit. En förvirrad heroinpåverkad tjej satt i hans soffa, han själv var också förvirrad men påverkad av något annat, en joint sa han, jag vet inte. Han kedjerökte och jag försökte prata med honom en stund men han gick inte att föra ett normalt samtal med och jag gick igen.
En lapp på hans bord där det stod du är en jävla idiot, dra åt helvete hälsningar ida och tabletter överallt, smuts och skit och aska, matrester utslängd överallt, rök så det inte gick att andas.
Jag vet inte vad jag skulle dit för, var nyfiken på hur det var med honom antar jag. Det gjorde mig ledsen att se att han är så söndrig, att han är likadan fortfarande.
Jag vet att han kan vara rolig, trevlig och smart. Men undrar hur mycket av det som finns kvar. Min stora skräck när vi var tillsammans var att han skulle dö, att jag skulle komma hem och han skulle ligga död med en spruta i armen. Jag är fortfarande rädd att han ska dö. Han kommer ju att göra det snart såklart.
Jag har varit så arg på honom i många år över allt han utsatte mig för men nu är jag bara ledsen över det. Över honom. Alltihopa.
Jag kunde varit lika illa däran som han är, jag vet det.
Kommentarer
Trackback
