om jag om ett år sitter vid en sjukhussäng, är det värt det?
Jag vet inte om det är sänkningen men mår inte bra.
Låtsas att jag gör det dock, eller försöker ignorera. Jag vet inte om det är cipralexen som gör det, jag är inte yr och det brukar vara det första som jag känner av. Däremot mår jag illa och har en mage som inte funkar och har ont i kroppen.
Jag längtar efter honom. Herr F då. Han är hemma hos sig och jag är hos mig. Jag vill sova i hans famn. Han har en bra famn. Han har en hjärntumör. Jag har alltså nu blivit förälskad i en man som är 19 år äldre än jag OCH HAR EN HJÄRNTUMÖR. Grattis till mitt val av partner. Idag har han påbörjat en ny cellgiftsbehandling och är trött.
Det är en godartad tumör men det är ändå en tumör och den sitter i hjärnan och går inte att operera bort och den växer och den kommer att döda honom någon gång. Han säger att han tänker leva minst 20 år till.
Jag borde säkert ha sprungit när jag fick veta det. Eller nej. Jag vet att jag inte alls bör ha sprungit förresten. Än så länge tänker jag absolut inte springa. Jag tänker fortsätta njuta av denna kärleksfulla, varma, fruktansvärt sexiga (jag vill slita av honom kläderna så fort jag ser honom), glada, starka, bitchiga man.
Han är bitchig. Jag är mesblyg. Han är gåpåig och talar om precis vad han tycker. Folk stör sig på honom. Jag älskar det.
Hans ögon är grå. Han har vackra linjer runt dem.
Låtsas att jag gör det dock, eller försöker ignorera. Jag vet inte om det är cipralexen som gör det, jag är inte yr och det brukar vara det första som jag känner av. Däremot mår jag illa och har en mage som inte funkar och har ont i kroppen.
Jag längtar efter honom. Herr F då. Han är hemma hos sig och jag är hos mig. Jag vill sova i hans famn. Han har en bra famn. Han har en hjärntumör. Jag har alltså nu blivit förälskad i en man som är 19 år äldre än jag OCH HAR EN HJÄRNTUMÖR. Grattis till mitt val av partner. Idag har han påbörjat en ny cellgiftsbehandling och är trött.
Det är en godartad tumör men det är ändå en tumör och den sitter i hjärnan och går inte att operera bort och den växer och den kommer att döda honom någon gång. Han säger att han tänker leva minst 20 år till.
Jag borde säkert ha sprungit när jag fick veta det. Eller nej. Jag vet att jag inte alls bör ha sprungit förresten. Än så länge tänker jag absolut inte springa. Jag tänker fortsätta njuta av denna kärleksfulla, varma, fruktansvärt sexiga (jag vill slita av honom kläderna så fort jag ser honom), glada, starka, bitchiga man.
Han är bitchig. Jag är mesblyg. Han är gåpåig och talar om precis vad han tycker. Folk stör sig på honom. Jag älskar det.
Hans ögon är grå. Han har vackra linjer runt dem.
Kommentarer
Postat av: Estelle
Bitchig man låter roligt :)
Man kan ju inte styra vem man blir kär i (tyvärr)
Klart att det är jättetråkigt att han har en hjärntumör, men bra att den i allafall är godartad.
Sen vet man ju inte vad som hinner hända inom de närmsta åren på hjärnkirurgifronten, den kanske visst går att ta bort senare?!?
Njut av det som är nu, det är ändå det viktigaste för framtiden kan man ju ändå inte göra något åt nu.
Hoppas Cipralexsänkningens biverningar försvinner snabbt som tusan!
Kram
Trackback
