slutamedcipralexbloggen

Kom hem klockan sex i morse från Göteborg.





Jag vill berätta saker men jag vet inte hur jag ska uttrycka det. Jag har haft den bästa helgen i mitt liv, eller åtminstone en av de allra allra bästa. Jag är alldeles lycklig. Endorfinhög.

SKulle åkt hem igår men stannade en extra natt, fredagskvällen och natten var så underbar så jag inte kunde missa lördagen med.

Har dansat. Jag fega jag har inte gått iväg och gömt mig, och inte stått i ett hörn, eller jo det har jag men jag har tvingat mig ut ur hörnet hela tiden och gått ut och bjudit upp de bästa dansarna, och dansat med dem. Har hela tiden blivit uppbjuden själv också, och dansat och dansat. Så förvirrad är jag när jag dansar, jag kan ju inte riktigt och nu har jag dansat med värsta proffsen, de där som tävlar, de där som äger dansgolvet. De har varit snälla mot mig och visat och hjälpt mig.

Jag kan inte beskriva hur roligt jag haft.



Min bror dansade han med men åkte hem klockan ett på fredagskvällen medan jag fortsatte ensam. Sen åkte han ju tåg hem igår och jag följde inte med utan stannade på lördagen med. Torsdagen blev det inte mycket dans.




Testade till och med lite bluesdans (i ett nästan tomt och mörkt rum med svaga röda lampor, undrar hur många barn som kommit till efter en bluesdanskväll) och det är ju nåt jag måste lära mig med. Roligt tills killen jag dansade med började smeka mitt hår och jag kände nåt hårt tryckas mot mitt lår jag sa NEJNEJNEJ, nu ska vi dansa lindy och flydde.

Jag måste lära mig danskoderna. Man tar ju på varandra hela tiden. Det är närgånget och man skrattar och är i varandras armar. Men det är inte sex det handlar om, det är dans bara.

Berättade för tjejen jag åkte hem med att jag dansat blues där och hon sa va?? gick du in där utan att ha dansat blues förr? det är ju som att kasta in en okysst i en sexorgie.


Jag dansade med en amerikan som gled med mig över golvet och sa till mig relax, it's ok, i've got you, och jag kunde inte prata engelska. Jag dansade med en danslärare som nog inte egentligen ville dansa just då, han var på väg att göra nåt, men jag bjöd upp honom och han dansade pliktskyldigt två danser med mig som var fantastiska, han förde mig som en smekning och jag fattade allt han ville. Han visste ju att jag inte kunde och han är lärare. Jag dansade med en tjej som lärde mig värsta snabba charleston. Skitroligt. Jag dansade med 23-åringen som sa till mig att jag är alldeles för stel i armarna och och han verkade uttråkad. Jag dansade med en man som.....bara var rolig. Jag dansade med en lång kille som gjorde svåra för mig obegripliga turer och som jag inte kunde hänga med alls. Jag dansade med en som jag råkade säga saker till som han skrattade så mycket åt att vi inte kunde dansa. Jag dansade med....massvis av andra.


Sen åkte jag hem med tjejen jag träffade som skulle köra till Malmö och hon sa till mig att ja det är lyckan att dansa, det tar inte slut heller, man kan vara lindyknarkare i år efter år och det blir aldrig tråkigt. Du kommer bli en ny människa sa hon. Jag bara skrattade på vägen hem och hon gjorde det med för allt var bara underbart.



Om jag dansar tillräckligt kommer jag klara att sluta med tabletterna känns det som....


Det var en massa annat jag skulle skriva, om cipralex och nåt annat men orkar inte, tack för vågtipset, jag ska skaffa en sån.



Sova.