Bakslag
Har fått utslag igen i ansiktet. Nässelutslag antar jag att det är.
Har börjat må så himla konstigt igen också. Ångest och yrsel. Och ännu värre, sån där förlamning bland folk...det är som om när människor är runt mig så KAN jag inte vara avslappnad, jag är så medveten om varenda liten muskel i min kropp, stel är jag och kan inte skämta, inte skratta, inte prata normalt. Bara svara ja eller nej när någon pratar med mig. Har varit sån i några dagar. Försökte dansa i fredags, det gick inte. Det var skitjobbigt. De få gånger jag hamnade på dansgolvet kunde jhag inte ens grundstegen. Jag kunde inte röra mig i takt på något vis, jag snubblade bara och stannade av och dansgolvet lutade tyckte jag.
Kändes precis som när jag gick i gymnasiet och var livrädd för alla människor. Så hemskt. Pinsamt. Jobbigt. Det är ju inte jag. När jag är sån tycker folk jag är konstig, obegriplig, tråkig. Att man inte kan umgås med mig. Och det kan man ju inte heller.
Det var det där beteendet som jag började med denna medicinen för från början. Kommer det tillbaka nu? Det går inte. Då måste jag äta den.
Men varför kommer det nu? Varför har jag varit sån nu? Jag ska ju dansa. Jag kan inte vara knäpp.
Har börjat må så himla konstigt igen också. Ångest och yrsel. Och ännu värre, sån där förlamning bland folk...det är som om när människor är runt mig så KAN jag inte vara avslappnad, jag är så medveten om varenda liten muskel i min kropp, stel är jag och kan inte skämta, inte skratta, inte prata normalt. Bara svara ja eller nej när någon pratar med mig. Har varit sån i några dagar. Försökte dansa i fredags, det gick inte. Det var skitjobbigt. De få gånger jag hamnade på dansgolvet kunde jhag inte ens grundstegen. Jag kunde inte röra mig i takt på något vis, jag snubblade bara och stannade av och dansgolvet lutade tyckte jag.
Kändes precis som när jag gick i gymnasiet och var livrädd för alla människor. Så hemskt. Pinsamt. Jobbigt. Det är ju inte jag. När jag är sån tycker folk jag är konstig, obegriplig, tråkig. Att man inte kan umgås med mig. Och det kan man ju inte heller.
Det var det där beteendet som jag började med denna medicinen för från början. Kommer det tillbaka nu? Det går inte. Då måste jag äta den.
Men varför kommer det nu? Varför har jag varit sån nu? Jag ska ju dansa. Jag kan inte vara knäpp.
Kommentarer
Postat av: En viss
Vet precis hur du känner dig, så känner jag emellanåt. Det var också därför jag började med antidepressiva. Det kommer tillbaka ibland men jag vet vad det innebär och att det gäller att få det ur sig, att våga släppa loss. Har haft perioder där jag enbart varit hemma när stressnivåerna känns höga. Sover mycket. Det hjälper. Har man sovit ut väl klarar man det mesta känns det som. Undrar om du har lust att skicka ett email till mig om du har något annat du undrar över. Det är jättesvårt att sluta med antidepressiva. Har varit med jättelänge. Ser fram emot AD-frihet och intensiv KBT/återhämtning. Mitt liv är inte så lätt heller men det GÅR med rätt inställning.
Trackback
