anledningen till att det inte går att sluta med denna jävla helvetsmedicien
Jag ska berätta vad som hände igår. Jag sov länge och vaknade och kände mig rätt konstig, ledsen och arg. Jag läste hela dagen. Jag var fumlig och tappade saker och slog i saker hela tiden, och när J ringde var jag arg, och när H ringde var jag arg.
Elak kände jag mig, och så himla ledsen, och bara orkade inte mer så jag tog en halv tablett till, 2,5 mg.
Sen gick jag och skulle handla. När jag var på väg började marken gunga. Inte lite yrsel sådär, utan våldsamt gunga så jag inte kunde stå. Jag satte mig på en bänk och mina tankar fungerade inte. Det var som stötar av ord bara som kom genom huvudet men jag kunde inte tänka klart. Jag ringde till H, min pojkvän, och jagkunde inte prata med honom, bara några få ord. Det gick inte att få fram ord och jag kunde inte heller tänka orden. Jag kände mig så utsatt där bland alla människor, jag satt där på en bänk bland alla och höll på att förlora förståndet.
Jag gick hem med honom i luren, varenda människa nära mig var fruktansvärt hotfull. Jag var livrädd men lugn ändå för paniken i mig var inkapslad. Det fanns inget sätt för mig att uttrycka det, för i mig fanns inga ord eller riktiga tankar. Jag kom hem och la mig under täcket, men det räckte inte, jag tryckte in mig bakom min säng, mot väggen, inpackad i madrassen, helt stilla.
Jag kände bara JAG FINNS INTE. JAG ÄR INTE PÅ RIKTIGT. DET FINNS INGET JAG.
Inga riktiga tankar, inga ord, bara känslan av det och så känslan av hot. Efter någon timme kröp jag fram och satt som en zombie i sängen tills H kom, jag kunde fortfarande inte prata riktigt med honom, men kunde iallafall vara där utan att gömma mig. Klockan halv tio släppte det.
Klockan halv fem tog jag den halva extra tabletten. Den började verka vid halv tio. Idag har jag varit ganska så normal, fast jag inte har sovit så bra och fast jag inte har något minne, jag menar jag glömmer hela tiden. Namn, vad jag gjorde nyss, vad jag sagt.
Detta går inte. Jag kan inte fortsätta detta. Jag måste äta medicinen.
Längsta testet av denna medicin vid forskning har varit i 9 veckor.
9. Veckor.
1/3 av alla barn som ligger i magen när mamman äter SSRI visar tydliga tecken på abstinens när de föds. De kan också få skador på lungorna.
Källa: Piller och profiter av John Virapen, BookLund förlag 2008, "memorarer från en läkemedelsindustri med dödlig biverkan".
Elak kände jag mig, och så himla ledsen, och bara orkade inte mer så jag tog en halv tablett till, 2,5 mg.
Sen gick jag och skulle handla. När jag var på väg började marken gunga. Inte lite yrsel sådär, utan våldsamt gunga så jag inte kunde stå. Jag satte mig på en bänk och mina tankar fungerade inte. Det var som stötar av ord bara som kom genom huvudet men jag kunde inte tänka klart. Jag ringde till H, min pojkvän, och jagkunde inte prata med honom, bara några få ord. Det gick inte att få fram ord och jag kunde inte heller tänka orden. Jag kände mig så utsatt där bland alla människor, jag satt där på en bänk bland alla och höll på att förlora förståndet.
Jag gick hem med honom i luren, varenda människa nära mig var fruktansvärt hotfull. Jag var livrädd men lugn ändå för paniken i mig var inkapslad. Det fanns inget sätt för mig att uttrycka det, för i mig fanns inga ord eller riktiga tankar. Jag kom hem och la mig under täcket, men det räckte inte, jag tryckte in mig bakom min säng, mot väggen, inpackad i madrassen, helt stilla.
Jag kände bara JAG FINNS INTE. JAG ÄR INTE PÅ RIKTIGT. DET FINNS INGET JAG.
Inga riktiga tankar, inga ord, bara känslan av det och så känslan av hot. Efter någon timme kröp jag fram och satt som en zombie i sängen tills H kom, jag kunde fortfarande inte prata riktigt med honom, men kunde iallafall vara där utan att gömma mig. Klockan halv tio släppte det.
Klockan halv fem tog jag den halva extra tabletten. Den började verka vid halv tio. Idag har jag varit ganska så normal, fast jag inte har sovit så bra och fast jag inte har något minne, jag menar jag glömmer hela tiden. Namn, vad jag gjorde nyss, vad jag sagt.
Detta går inte. Jag kan inte fortsätta detta. Jag måste äta medicinen.
Längsta testet av denna medicin vid forskning har varit i 9 veckor.
9. Veckor.
1/3 av alla barn som ligger i magen när mamman äter SSRI visar tydliga tecken på abstinens när de föds. De kan också få skador på lungorna.
Källa: Piller och profiter av John Virapen, BookLund förlag 2008, "memorarer från en läkemedelsindustri med dödlig biverkan".
Kommentarer
Postat av: Estelle
Men usch så hemskt! Dina symptom tycker jag definitivt att du ska rapportera till en läkare som sen för vidare dina symptom till läkemedelsverket.
Om det är sant de den här John Virapen har skrivit så är det ju vidrigt.
många kramar
Trackback
