slutamedcipralexbloggen

För fyra dagar sen gav jag mig på tio mg igen. Har de senaste dagarna mått konstant illa och inte kunnat äta. Blivit alldeles smal. Samma hände förra gången men det är värre denna gången. Jag äter en sked fil och sen kan jag inte mer, eller en halv macka. Men det är bättre idag, idag har H varit här och tagit med god god fransk korv och den åt jag två stycken av, plus rotmos. helt normalt ätet. Och sen fick jag supermagont och nu mår jag illa igen.



Var nyss och köpte en massa skitdyr exotisk frukt för jajg blev sugen på det. Nu äter jag papaya för första gången i mitt liv. Det var inte så gott. Jag tar melonen istället. Vad jag helst ville ha var mango men de var stenhårda allihopa.

Melonen var inte så god heller.




Men bäst att passa på nu, för när oljan tar slut kommer vi inte kunna få hit några exotiska frukter, då får vi äta äpplen och potatis.


Jag äter faktiskt av de här frukterna nu. Det är bra. Det har inte tagit stopp än.







Förutom illamånendet och problemen med mat har jag varit jätteledsen och full av sorg, men det är h. Det är så svårt. Vi pratar och umgås men vi är inte ihop och vi kan inte bli det. Jag vill ha honom nära men det går inte.





Jag irrar runt och vet inte var jag ska vara. Jag vill inte vara ensam. Jag vill bli omtyckt. Jag gråter när h kramar mig. Var inte på jobbet idag. Vaknade med isångestfrossa och mörker i hela mig och ringde och sa att jag var magsjuk.

Det är jag ju på sätt och vis. Sov till två och mådde bättre när jag vaknade.


Jag är så rädd för det som hände förra gången. Jag måste ta det försiktigt.

Hej doktorn.

Jag mår inte så bra. Fast jag har gjort en massa saker på sista tiden. Är mycket rastlös. Stressad av inget. Sover inte bra alls.







Ligger på samma dos fortfarande med cipralexen, fast någon dag tog jag 10 mg bara för att testa men sen tillbaka igen. Blev yr bara kommer jag ihåg, annars inget annorlunda.


Hejdå doktorn.

Nej vad skulle nån bryr sig om det för?



Jag får ju såklart fixa mitt eget liv. Andra ha fullt upp med sitt.



Träffade H igår för första gången sen vi gjorde slut. Han är underbar. Han är så rolig och mjuk och kärleksfull. Han är en sån motsats till alla idiotiska machokillar med massa hävdelsebehov. Ingen kille jag träffat är som han. Eller jo, I var sån men H är som I fast mycket mera intelligent. Vad jag än pratar om så lyssnar han och kommer ihåg. Hur många killar lyssnar uppmärksamt när jag beskriver en klänning jag såg i en affär? Varenda sak jag känner vill han veta.

Och jag har gjort slut med honom!! Världen och livet är alldeles för FEL och tillvridet och FEL.

Jag tror att jag inte har någon pojkvän längre.





Jag tror inte det är bra att kombinera hjärtesorg och ånger och saknad med cipralexnedtrappning.

Nej 10 går inte.


Inte än. 11,25 igen. Om jag kanske tar 10 mg var tredje dag?






H pratade om att jag är mycket mer ledsen nu och jag sa att jag måste fortsätta med det här och han sa att det är bra att jag inte ger upp. Han sa så men jag tror att han önskar att jag skulle bli som förr.

















http://www.youtube.com/watch?v=xt3V76eYxtE Kolla på detta klipp! En grupp som heter Loose marbles, med olika medlemmar och dansare som spelar, sjunger och dansar på gatorna framför allt i New Orleans. Det dansarna gör här är ju exakt det jag försöker mig på. Fast jag tror jag får öva i tio år om jag ska få det att funka så som dom gör här, och dom står bara och smådansar liksom.


Fast deras charlestonsteg är ju inte svåra egentligen. Jag har gjort alltihopa, fast jag kan bara när jag övar in en koreografi och följer dansfröken framför. Dansa själv kan jag inte.

Vid 2.50 ungefär börjar deras fantastiska lindy hop-dans. Fantastiskt.



Men titta på det klippet och lyssna på musiken! Fantastiskt. Sångerskan heter Meiysha Lake tror jag.

Jag har inte så mycket att skriva. Jag mår riktigt riktigt dåligt.

Jag tror det är dags för en sänkning igen. En liten. Har tagit 10 mg idag, inte 11, 25. Det blir inte bra ju för tabletterna är svåra att dela, det blir smulor av det och jag försöker äta smulorna.


Jag måste få min hjärna att fatta detta, rätta till sig...



Just nu funkar det iallafall, det har funkat sen jag höjde från 10 mg till 11, 25. Illamående och yrsel och ingen aptit men annars ok. Har gått ner i vikt. Det är ju inte en dålig sak.



Har dansat idag igen, har använt the jitterbug stroll och gjort variationer av den. Det är obeskrivligt roligt med dansandet och jag mår helt ok och pratar med läraren framför alla på danskursen, som om jag var normal.



Men jag är så rädd så rädd så rädd så rädd så rädd för att bli knäpp och tappa allt, att inte kunna prata, att ha ångest, att vara rädd.